Hum hum hum...

...
Det finns några känslor man aldrig kan bli less på. En av dom är att vinna. Jag tror faktiskt inte det är möjligt att vinna så mycket att man en dag utbrister:
"Äh va fan, nu har jag vunnit i princip konstant i flera år. Jag tror jag skulle vilja prova att torska lite istället".

Dagens vinst skedde på squashbanan. 4-1 i set till dom goda. Det var inget vidare spel och trots att jag kände mig mer spelsugen än på länge presterade jag inga stordåd. Tror det möjligen var förra veckans sjukdom som kanske satt sina spår. Nu hade jag tänkt vara nykter fram till julhelgen och jag hoppas innerligt att det leder till en högre energinivå framöver. När jag var nykter i 6 veckor i början av året kände jag mig så lätt att det kändes som jag promenerade med fötterna cirka 5cm ovanför mark.

Efter jag var klar och hade duschat dröjde jag mig kvar en stund för att titta på några set i en annan match som pågick. Första set var ganska jämnt och det syntes att båda väldigt gärna ville vinna. När setet var färdigt nämnde jag till den ena spelaren att det var en underhållande match.
Han svarade:
"Nja det är inget vidare spel"
"Jag struntar väl i spel. Det är kokning jag vill se och jag ser enorm potential i den här matchen"
Vilket han var tvungen att hålla med om. Tyvärr dog matchen ut litegrann och det var inte ens nära att något racket slogs sönder.

Normalt efter squashen brukar jag svänga förbi Max eller McD och handla något riktigt onyttigt, eftersom jag lever i tron att efter man tränat är det okej att äta vad som helst eftersom förbränningen ligger på topp. Då jag inte minskat i vikt under hösten måste nya grepp provas. Jag åkte istället hem, lagade en förhållandevis nyttig måltid och belönade mig istället med efterrätt. Två chokladbitar ur en aladdin-ask, 1 avocado, en ask gröna vindruvor samt en julmust på burk. Tror inte det kan vara sämre än att sätta ansiktet rätt i ett skrovmål åtminstone.

Dagens mest deprimerade person kan vara Hasse B som ligger hemma i magsjuka. Många kommentarer har man hört under dagen. Ett axplock:

Jag undrade om han hade feber
"Jag måste ha över 40 grader. Man vill bara att det här livet ska ta slut"

"Jag har kramp i båda vaderna"
"Det är slut med mig"
"När Linda var magsjuk tog jag minsann hand om henne. Men nu när jag är sjuk är det ingen som pysslar om mig. Jag får ligga ensam"
"Jag har ringt ambulans, vet inte om jag kommer överleva detta"

Jag tyckte han lät konstig i telefon, som om han tuggade på något. Så jag frågade om han åt mat:
"Mat!!! Är du helt dum i huvudet eller!"

Nämnde att han borde få i sig ett glas Resorb (vätskeersättning), ett glas Samarin samt att det antagligen vore bra om han tog en liten liten Gammeldansk. Precis efter jag uttalat ordet gammeldansk hör man:
*köjning* "Åhhh nej... Hejdå hejdå" *ny köjning*
Inget vidare sug efter sprit vad det verkade.....

Hörde att HedersGurra pratat med honom oxå och sagt att det kanske var lika bra att han talade om sina lösenord på pokersiterna. Ifall han skulle kola kunde det vara dumt att låta pengarna gå till spillo.

Han kan kanske om möjligt vara ännu mer bekymrad än mig vid krasslighet. Både Rille o Lise bör kunna intyga min ångest när jag i slutet av förra veckan praktiskt taget bokade in min egen begravning, samt vankade av och an i svår beslutsångest angående ifall jag skulle åka upp på akuten eller inte.