lördag 29 mars 2008

Banbrytande dag!

.
Ojojoj vilken dag man har haft!

Tragedierna har dykt upp som snören på en tråd.

Jag fick tjej-stryk i squash. Ingen kille gillar att förlora mot en tjej. Detta oavsett om tjejen egentligen är favorit på förhand. Måste vara något genetiskt som ligger medärvt i en mans psyke. Nu ser jag mig iof sig inte som en man, utan snarare som en idiot.

Hon vann med 3-2 i set. Sista setet var väldigt jämnt och slutade 13-11. Jag hade även en matchboll som jag lyckades SERVA UT!!! Otroligt svagt. Min vecka i Gävle har brutit ner mig fysiskt. Kände mig seg hela matchen och blev trött mycket fortare än jag normalt blir. Hon jag spelade mot är förvisso väldigt duktig och har extremt fina grundslag. Tidigare möten har jag alltid spelat lite klurigt och out-smartat henne. Idag spelade jag för enkelt och kom inte upp i min normala nivå. Hoppas det bara är tillfälligt, för om det här blir en vana kan det bli till att hänga sig i slipsen på en offentlig toalett.

Under min karriär som idrotts- och hobbyutövare kan jag faktiskt bara komma ihåg en tjejtorsk. Det var i biljard när jag var och reste i USA och ställde upp i en proffsturnering i Louisville, Kentucky. Hon var väldigt duktig och jag tror hon är ett etablerat namn på dam-touren nu. Fast det förändrar ingenting, jag borde ändå ha vunnit. Tjejer är inte så bra i biljard. Det finns bara ett fåtal som kan konkurrera med de bästa herrarna. Jag tillhör inte de bästa herrarna, men jag har ändå slagit tjejer som håller "världsklass" relativt komfortabelt.

I övrigt hamnade jag i diskussion med en sur gubbe på City Gross idag. Jag parkerade i sedvanlig ordning rätt utanför entren där man inte får parkera. När jag kliver ur bilen hör jag:

Gubbe: Här kan du inte parkera
Jag: Varför det?
Gubbe: För att det kommer en lastbil som ska lasta av grejor strax
Jag: Okej, då flyttar jag mig väl då.

Jag körde undan bilen till ett annat ställe där man egentligen inte får parkera. Men bilen stod inte i vägen på något sätt eftersom jag kört upp den på några kullerstenar. Då skriker farbrorn igen.

Gubbe: Längre bort, ställ dig på parkeringen
Jag: Näe, nu står bilen inte ivägen för några lastbilar
Gubbe: Flytta omgående bilen till parkeringen.
Jag: Jag ska bara in lite snabbt och handla flera backar öl. Det blir så jobbigt att gå ändå till parkeringen med grejorna.
Gubbe: Det spelar ingen roll, flytta bilen.
Jag: Du kan väl inte bestämma var jag ska parkera eller inte
Gubbe: Tänk om alla skulle göra som dig, vad tror du skulle hända då?
Jag: Hmmm... Antagligen skulle dom bli tvungen att ta hit parkeringsvakter som satte böter på felparkerare och sen skulle folk sluta med det. Åtminstone dom som inte vill ha böter
Gubbe: Men du har väl ett omdöme, karl!
Jag: Näe, tydligen inte.
Gubbe: Ni ungdomar är då riktiga lata idioter.
Jag: Ja lata är vi nog. Men du är heller inte vidare trevlig som gormar och skriker över en småsak som inte spelar någon roll.

Efter jag varit på bolaget o handlat massa backar med öl skulle jag dra vagnen ut till bilen. Vagnen fastnade på lite grus och backarna välte ut. Lyckligtvis gick bara en öl sönder. Tack och lov såg inte gubben spektaklet, för han hade antagligen skrattat ihjäl sig. Direkt när det hände planerade jag att bjuda på mig själv ifall han såg det. Säga typ "Ja, vissa straffar gud på en gång". Men nu behövdes inte detta.

Lördagkväll är det idag. Montell har redan försökt tjata in mig på en flaska. Jag var obeveklig. Har massa viktiga saker att uträtta imorgon. Squashmatch (mot en kille tack och lov) plus att jag ska ta hand om lite folk som ska ner o spela poker. Orkar inte vara bakfull då. Hoppas ni som går ut mår riktigt jävla dåligt imorgon!

Den största tragedin är dock att min morfar har dött. För några veckor sedan fick han en hjärtinfarkt och hämtade sig aldrig. Var och besökte honom i torsdags och det var inte mycket kvar då. Han fick morfin regelbundet och dom hade slutat ge honom näring. Hans andning var oregelbunden och han hade konstant andningsuppehåll. Det är hemskt att se personer på det sättet. Man vill komma ihåg personer från när dom var pigga och krya. Minnet blir lite kantstött av att behöva se någon på dödsbädden. Det var lika bra att det fick ta slut givet det hopplösa läget. Jag kommer dock sakna honom och ska se till att vårda minnet av en mycket pigg pensionär med glimten i ögat som alltid ställde upp, oavsett tidpunkt och ärende. Han blev över 90 och fick leva ett mycket aktivt liv. Det är ju alltid en tröst antar jag.

Ikväll blir det bara lugnt hemma på västergatan. Ska slötitta på tv och laga någon torftig middag. Någon som vill byta liv?

1 kommentar:

Anonym sa...

Byta liv!??

Här har du kardan!

/pallen