Derby City Classic...

...
Just nu pågår en stor biljardtävling i USA som heter Derby City Classic. Eller det är snarare flera tävlingar i olika discipliner. Eventet har tidigare gått i Louisville, men har i år flyttat till delstatsgränsen i Indiana där det närmaste kasinot ligger.

Spektaklet pågår i en vecka och förutom all fin turneringsbiljard gamblas det om alltifrån stora till obetydliga pengar. Vill man inte själv spela kan man stå på sidan och satsa på andra matcher. Hela publiken, railen som det kallas, gör nämligen det. Stämningen är underbar och det dricks öl, gafflas och det förhandlas nonstop om villkor till potentiella matcher. Om man inte kan enas om en biljardmatch kan pengarna omsättas på schack, backgammon eller andra fåniga proposition bets.

Det är otvivelaktigt det största som händer under biljardåret vad det gäller gambling. Turneringen pågår till kvällstid och från kvällen fram till morgonen är det allehanda pengaspel i jordens alla discipliner. Det ges oxå en hel del olika hcp för att jämna ut förutsättningarna. Förutom att ge poäng i försprång kan tex ena spelaren få flytta vit boll upp till så långt han når med handen en gång per upplägg. Nöden har ingen lag. Om 2st vill omsätta pengar brukar det bara vara en tidsfråga innan lämpliga villkor uppfunnits.

I början av 2004 avslutade jag min USA-resa genom att hänga med Chamat dit. Såhär såg en del av turneringsrummet ut. De stora turneringsmatcherna gick på tv-bordet bortanför läktarna till vänster.


Det var en grymt rolig vecka och jag har velat åka tillbaka ända sedan dess. För att få ut maximal glädje av resan åker jag med fördel dit med Chamat. Han känner massvis med människor och hamnar alltsomoftast i pengamatcher. De senaste åren har han avstått och istället åkt på turneringar i Europa. Fast i år åkte han dit och om min ekonomiska situation sett lite ljusare ut hade jag garanterat hängt med. Särskilt eftersom kasinot har ett ganska stort pokerrum. Man skulle alltså kunna kombinera nytta med nöje. Biljardspelare är i stor mån actiontorskar så med lite disciplin och tålamod skulle antagligen pokervinster betala stora delar av utgifterna. Fast i spel finns ju som bekant inga garantier. Fru fortuna har ju fler än en gång satt käppar i mina falska hjul.

Biljardmässigt är det svårt att uträtta några stordåd där. Alla är relativt duktig att spela. De flesta är som mig eller bättre. Det finns ett fåtal dåliga spelare, men i gengäld är dom duktiga på att förhandla fram fördelaktiga handicapr. Året jag var där lyckades jag vinna mot Rodney Morris, tidigare vinnare av US Open, vilket till dags dato får sägas vara min största biljardframgång. Att ställa upp i alla turneringar kostar kanske $1,000, men då får man också spela rätt många matcher plus att man har gratis entré hela turneringen.

Resultatmässigt var Louisville en katastrof jämfört med hur det gick andra hallar jag besökte under mina 6 veckors flackande runtom USA. Överallt gick jag plus men i Louisville var det som förgjort. Kommer särskilt ihåg en match mot en japan om $50, först till 7 poäng. Vi började spela och jag tog en 2-0 ledning efter han missat sina 3 första stötar. Sedan missade han inte en stöt på 2 matcher. Det var bara att handa över $100 och jag minns att jag var rätt less på mig själv efteråt. Vem som helst borde förstått att killen är vass om han flugit hela vägen från Osaka. Det var även jag som föreslog att spela om en liten summa. Han ville egentligen bara träna en stund utan insats.

Nu när tävlingen flyttat till det stora Harrahs-kasinot ser turneringsrummet ut så här


Man kan väl lugnt säga att det ser rätt snyggt ut. En biljardspelares dröm. Den mycket högre takhöjden bör dämpa ljudnivån en hel del. Totalt gissar jag att det är runt 50 bord uppställda. Ganska sjukt med tanke på att sveriges största hallar har ungefär 20 bord. Det här eventet pågår dessutom bara en vecka och sedan plockas borden ner igen.

Det finns en sida, www.theactionreport, som streamar live. Kommentatorerna är underbart dryga och alltsomoftast gästas deras bås av spelare. För en stund sedan spelades en match mellan Tedder och Little D om $2,500. Tedder är kompis till Scooter som jag tidigare skrivit om. Little D är en yngling jag aldrig hört talats om. Kommentatorn sa däremot att han "was playing for $800 a game when he was 12 years old". Vem säger att biljarden är ett dåligt ställe att växa upp på?

Föräldrar, skicka ner era söner till den lokala biljardhallen, vänta 10 år, och skåda hur grabben förvandlats till den person ni drömde om att han skulle bli... :)

Angående vår hjälte Scooter hörde jag nyss att "he's got so many bets going on in different directions that he don't even know if he's up or down anymore".

Jag återkommer med mer Scooter-ismer när jag hör dom. Notera sedelbunten det lilla kräket har i vänster-tassen.


Vad det gäller Chamat har han precis åkt ur den första disciplinen. Men det var en disciplin som inte spelas i Sverige och därmed ingenting han tränar på. Förhoppningsvis går han riktigt långt i 9-ball samt vinner en massa poletter på pengaspel. Om någon vill ställa upp det vill säga. Han är en grinder i ordets rätta bemärkelse och definitivt en av dom bästa i världen på att spela superfokuserat under många timmar i sträck.