...
Angående Australian Open har det inte varit många medgångar. Ofta tar man emot spel på favoriter och när dom sviktar lite kan man sedan spela på samma favorit, fast till högre odds. Detta förutsätter att underdogen tar något set, eller åtminstone lyckas bryta serven någon gång. Många favoriter har vunnit rakt ut i 3 set och inte lämnat något utrymme för att vända sina insatser. Dom få matcher som skrällt har jag inte alls varit inblandad i. Det är så många matcher att man inte kan spela på alla.
Hade en legendarisk otur i gårdagens match mellan Ivan Ljublicic och Jo-Wilfred Tsonga. Jag spelade på Ljubicic med avsikten att, ifall han vinner första set, spela tillbaka hela plusset på Tsonga. Ofta kan det bli så. Favoriten kan tappa första set och vinner sedan enkelt. Den här gången vann Ljublicic första set i tiebreak. Men eftersom han såg så stark ut valde jag att inte spela tillbaka vinsten. Tsonga såg skadad ut och Ljubi servade som en demon. Andra set gick till Tsonga i tiebreak. Trodde fortfarande på Ljubi och om han bara vann fjärde set tänkte jag spela tillbaka och garantera mig själv en fin vinst. Även det setet gick till tiebreak, där Ljubi tappade 3 setbollar efter att haft ledning med 6-3. Bägge bollarna han då förlorade i egen serve var jätteriggade. Lobbar, sjuka stoppbollar. You name it. Ibland verkar det vara förutbestämt.
Såg en riktigt lustig sak mellan svenske Söderling och Baghdatis. Söderling ledde med 1-0 i set och hade ett dubbel-break i andra. Baghdatais brinner av ilska i vilopausen och slår sönder sitt racket. Han lägger det lite snyggt i sin väska och plockar fram ett nytt. Nya racketar kommer alltid i ett genomskinligt plastfordral. Istället för att ta ut spaden ur fordralet stirrar han på det en stund, för att sedan hamra sönder det oxå. Dråplig scen. Men så vände han oxå matchen. :)
Månadens visdomsord är således:
Ibland krävs det en rejäl jävla kokning för att få ordning på skutan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar