...
Senaste 3 dagarna har tillbringats mestadels framför pokerborden. Kontot har varit igång cirka 18 timmar per dygn och förhoppningen var att komma riktigt högt på racet. Det var svårt att veta sin exakta position eftersom nätverket inte publicerat någon leaderboard. Fram till för en stund sedan då listan kom.
Trots mitt idoga spelande låg jag runt 80:e plats. Vilket verkar helt sinnessjukt. Jag har varit runt poker tillräckligt länge för att direkt kunna räkna ut att ingen rejkar €6,500 på 48 timmar. Skrev ett osande mail om saken. Reaktionen lät inte vänta på sig. Listan gick offline och jag hoppas den kommer tillbaka med ett mer realistiskt utseende.
Förutom glädjen att få spela väldigt mycket (IRONI) har jag skaffat mig en rejäl ovän i Polen. En mycket otrevlig herre som, efter att ha vunnit en pott mot mig, började håna mig. Dåliga förlorare kan jag hantera men dåliga vinnare är det värsta jag vet. Det säger verkligen en del om personligheten. Så jag kontrar med det enda jag kan.
Nämligen att sakligen förklara att folk från tidigare kommunist-länder inte har något hyfs. Om att det verkar ligga i deras blod. Om att så blir resultatet när ens folkslag blivit pippade i generationer bakåt och all stolthet är borttagen. Han gillade inte mitt upptåg och firade kommentarerna med att slå bort närmare €300 på de 2 efterföljande händerna.
Den här slutsatsen kommer inte bara från honom. Den grundläggande empiriska studien gjordes under en resa till Prag. Var med Chamat på en eurotour i biljard. Maken till otrevligt folk har jag aldrig träffat. Och då ska ändå Prag vara en stad som i stor utsträckning lever på turism. Vi delade rum med en till kille och vi blev alla varje dag behandlad som radioaktivt avfall. Hotellet hade 1100 rum och hade totalt 3 strykjärn för utlåning. Det fanns inte heller någon kölista utan man var tvungen att ringa tillbaka o kolla med jämna mellanrum.
Mika ringde efter en stund till receptionen och la fram sitt missnöje sakligt.
"Maybe you can talk to the management about buying a few more irons. Three irons for 1100 rooms might not be enough"
En annan som ventilerade sitt missnöje var Chamat. Ständigt blev man mer eller mindre tvingad att ta hotellets egen taxi som var cirka 10-20 ggr så dyr som en vanlig taxi. Efter hemfärd sista kvällen skulle chauffören i vanlig ordning ha över 500 kr för tio minuters bilkörning. Missnöjet las inte fram lika sakligt.
"Fuck you. I'm not paying"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar