...
Det har varit dödstyst på den här fronten i några dagar nu. Anledningen stavas Australian Open och en stor del av mina vakna timmar har tillbringats med det.
Min tejpade fot höll alldeles utmärkt i onsdags och jag är lite småstolt att lyckas bra med tejpningen första gången jag provar. Inga skavsår eller andra problem. Själva spelet gick väl sådär. Vågar ännu inte trycka ifrån ordentligt så jag blir klart handikappad i alla slag-rallyn. Vann totalt 4 set och förlorade 2 och efter omständigheterna är det väl svårt att vara missnöjd.
Jag kan bli väldigt frustrerad när jag spelar. I första matchen förlorade jag de 2 första seten och min listiga motståndare gick uteslutande på stoppbollar när han såg att jag inte rörde mig fullt ut. Det säger jag ingenting om eftersom det handlar om att vinna. Men jag kunde förvägrat honom det nöjet genom att placera mina servar och servereturer lite bättre. Efter första set brann det ganska fint och jag skriker tämligen högt:
"Stuka en till fot då din jävla idiot"
Vidare mumlade jag ett flertal kommentarer om att:
- det inte kunde gå sämre om jag spelade i rullstol
- min mormor skulle prestera bättre
- det var lika bra att hugga av foten så jag slipper den här skitsporten
Min lagkamrat Jesper tar sällan till skrik och svordomar. Istället slår han sönder racketar och i onsdags rök ytterligare ett. Han mjukade upp det under sin första match genom att kasta det samt upprepade gånger slå det lite löst mot väggen. I andra matchen gjorde han slut på det med en klinisk rallarsving mot väggen. Han sa någonting om att det var åttonde racketet han haft sönder. RESPEKT! Ibland ska prylarna i bitar och så är det med det.
Totalt i serien har inte mindre än 4 lag av 10 samma poäng och delar alltså serieledningen. Vårt lag heter "Grattis" och det är väl en anspelning på att vi i förväg gratulerar våra motståndare till vinsten. Förhandsgratulationer är en stor del i ett lyckat idrottande :) Med tanke på namnet lär det väl inte bli tal om någon serieseger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar