Hur är man nykter som

...
Kvällen har spenderats med familjemiddag hos pappa och U-M. Min käre far ska nämligen fly till fjällen och blir borta fram till slutet av april. Dagen till ära bjöds det på champagne, sniglar och älgfilé. Efter maten blev det tv-umgänge framför På Spåret. Frågorna var mycket knepiga och jag kände mig halvt efterbliven åt att ha rekordliten koll på svaren.

Efter att jag tackade för mig tog jag en tripp ner till biljarden för att slå ihjäl någon timme. Innan jag hann börja spela ringde Macke. Vet att han normalt på en fredagkväll brukar vara i glaset så jag svarade med avsikten att fråga ifall han var på drickning. Förstod direkt att så inte var fallet. Han lät ynkligare än en tonårstjej med kärleksbekymmer. Stora funderingar kring hur man ska kunna spendera en enda helg nykter framlades. Det fanns ingenting att göra. Vidare uttryckte han ett enormt missnöje över hur typiskt det är att det är super-roligt att dricka, men att man samtidigt mår så dåligt efteråt att det är förknippat med stor ångest. Vilket jag såklart höll med om.

När jag är nykter har jag inga problem att hitta alternativa sysselsättningar. Ända sedan jag var tonåring har tristess för mig varit lika med att vara hemma. Det här kommer från min uppväxt på biljarden. Eftersom det alltid hände något där var det förknippat med full ångest att inte vara där. Man visste inte vad man kunde missa. Vara hemma var alltså förknippat med ångest och högljudda protester. Ni kan ju själv räkna ut hur mycket läxläsning det vart. Tur mina föräldrar begåvade mig med en hyfsad intelligens. Annars hade mina betyg inte varit någon vacker läsning. Fortfarande tror jag inte det finns någon i Sverige som tagit en magisterexamen i ekonomi och haft färre studietimmar än mig. Det här är ingenting jag är stolt över, utan bara ett krasst konstaterande.

Idag har jag mer harmoni att vara hemma och stundtals tycker jag att det är underbart. Men jag har fortfarande mina ungdomsdrag kvar. Har jag tråkigt en kväll åker jag hellre ner på biljarden och har precis lika tråkigt därnere. Det känns mer naturligt och dämpar min tristess en smula.

Därför har svårigheten kring att vara nykter ingenting att göra med att jag har tråkigt. Snarare orolighet att missa en oförglömlig kväll. Men åratal av springande på krogen har gjort mig till en realist. Man har sällan så roligt att man dagen efter tyckte det var värt att gå ut. Det är även anledningen till att jag skulle vilja gå på krogen mer sparsamt. Man skulle vara mer laddad och verkligen se till att ha riktigt roligt. Tiden mellan dom sparsamma besöken kan ägnas åt träning och själavård så man har psyket i ordning.

Jag och Macke bestämde att eventuellt gå på bio imorgon. Även om jag gillar att gå själv är det inte utan att man känner sig totalt efterbliven när man får tycka-synd-om-blickar av resten av församlingen. Så lite sällskap kan väl inte skada. Plus att han oxå gillar lite seriösare filmer. Hoppas Benjamin Button filmen är lika bra som jag förväntar mig. Oavsett om den är det eller inte kommer jag inte skriva en enda negativ rad om den. Är den usel kommer jag aldrig nämna filmens namn igen och istället ta ut ilskan genom att knäcka vindrutetorkarna på alla bilar på OKQ8-parkeringen.

Goder afton....