I was..................... born in..... CUT.....

...
Den här söndagen kommer alla fall att gå till historien. Av en mängd olika anledningar.

Hasse ringde vid lunch och frågade om jag skulle med på stan och fika. Det ville jag gärna göra. I och med att jag inte drack någonting på lördagen studsade jag ner på stan med lätta steg. Vi gick på 1891 för inhandling av smörgåsar, men eftersom det var helt tomt tog vi rulltrappan upp på Barista och intog varsin pasta istället.

Efter maten frågade Hasse om vi återigen skulle ta oss ner på 1891 och dricka en latte. Såhär i efterhand kan man väl förstå varför, men eftersom jag vid tillfället var intet ont anande accepterade jag gladeligen.

Väl därnere tog det inte lång stund innan norra sveriges mest tvivelaktiga figurer trillade in, en efter en. Den första jag såg var HedersGurra och eftersom han egentligen skulle vara i sthlm anade jag oråd. Instinktivt blev jag glad av tanken av att det antagligen kommer konsumeras en hel del alkohol.

Sedan kom Jesse Brodin, Chamat, Montell, RilleG, Tony, Myhre samt Jonas Lindkvist. Ingen glömd va?

Shotsen kom flygande och inom loppet av 3 minuter hade jag sänkt 3 sexor. I ordningen Fernet, Jäger och Minttu. Till det pilsner. Grabbarna pratade ideligen om att det var viktigt att jag drack många shots eftersom jag skulle få göra någonting fruktansvärt jobbigt senare på dagen. Hade en liten aning om vad det var som skulle göras. Åtminstone inom vilken "bransch" efter det att Jonas avslöjade att jag inte skulle behöva klä ut mig. Det finns helt enkelt bara en sak som jag fasar mer. Att sjunga inför andra människor.

Innan det var dags för mitt okända uppdrag mellanlandade hela gänget på Vinnarhålet för travspel. Öl beställdes och det skreks och hejjades till höger och vänster på hästjävlarna. När det var ett lopp kvar och en minut till start frågade Jesse om någon ville boka hans 200 kr-spel på häst nr 5. Gurra förhandlade fram ett ganska fördelaktigt odds och tag gladeligen emot 2-hundringen. Häst nr 5 har aldrig varit bättre. Sprintade till spets och sänkte sedan tempot. När det började närma sig upploppet stod svansen rakt upp, vilket enligt travproffessorerna i sällskapet kallas för "kvasta" och är ett mycket bra tecken. Den slaktade upploppet och vann hur lätt som helst. Dags för betalning. 200 kr gånger 5,5 ger 1100 tillbaka. Istället för 1100 fick han en hundring samt ett mutter om "........på tisdag". Hehe, många slinkningar har man sett när det gäller att ta emot spel, men oftast får man alla fall igen insatsen. Jag håller på bryta ihop av skratt varje gång jag tänker på den här incidenten. Gigantisk humor.

Innan vi gick försäkrade jag återigen alla om att jag visst kände till vad det var. Rille krävde att jag skulle skriva ner det på ett papper, vilket i det här fallet blev på baksidan av en v75-kupong. Följande skrevs:

1) Dyka under vatten eller annan form av vatten-kontakt
2) Mest troligt. Sjunga inför folk

Vi promenerade bort från Vinnarhålet på väg mot mitt "uppdrag". Efter ett par kvarter blev det halsduk för ögonen och totalt fammel i mörkret. När vi hade passerat nerförsramper, garagegolv och trappot kände jag skumgummi mot mina händer. Sånt där man har i skivstudios för att det inte ska eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeka. Sång ja. Vi var på sidelake studios och en sång skulle spelas in. Det var såklart Mange Myt som ordnat spektaklet. Ingen annan jag känner har särskilda känningar på musikstudios.

Ja, det var svårt att dra sig ur. Champagne öppnades och glada tillrop skanderades från alla håll. Låten ifråga var "Born in the U.S.A". Ingen favoritsång direkt men mitt största problem var att jag inte kan ta en enda ton. Inte ens när jag är full. Att alla ens polare står utanför och nästan skrattar ihjäl sig underlättar föga. Innan vi drog igång var jag tvungen att sticka ut näbben för intag av en skumpa-slurk.

Låten blev inget musikaliskt mästerverk. Inte nog med min sång suger tyckte jag melodin var svåra att sjunga. Tempot i verserrna var liksom inte likadant, utan ändrades från gång till gång. Vi fick göra tusentals omtagningar. För att hjälpa mig på traven ville Rille blanda sig i, vilket inte gillades av Mange. Tror det var skånskan, i kombination med att Mange själv vet bättre om hur man ska få en okunnig sångare att slappna av, som gjorde att dom antagligen inte kommer skicka julkort till varandra i fortsättningen.

Sedan blev det middag på Skeppsbron och lite nytt folk trillade in. Emma, Kristin, Hanna och Micke Lundberg. Middagen är ingenting jag kommer ihåg knivskarpt (mer flytande än fast föda) men jag kommer ihåg mina presenter. Så tack för dom. Efter maten fylldes stället på. Davve och Calle Arnold kom förbi. Plus kasino-folk. Det fanns till och med en drink i baren som hette Gurkan. Kan det bli annat än succé en sån kväll? Näe såklart inte.

Jag vet inte hur många shots jag drack men att jag inte gick i golvet är inget annat än ett mirakel. Har fått höra att jag var som en zombie mellan 24-02, men allt annat vore som sagt underligt. I min rekord-fylla var jag åtminstone inte ensam. Tror det var länge sedan en krog hade en sådan genomsnittsfylla. Enligt vakten, som jag träffade dagen efter, hade han stängt igen hela stället om det inte vore för att det var mycket krogfolk där. Alltså gäster som oftast inte ställer till besvär.

Min skiva spelades självklart, men jag tror att det var optimala förutsättningar för att så få personer som möjligt ska komma ihåg något av den. Vet att Montell filmade lite däruppe (40 minuter!!!!!!) så det kanske blir y-tub av spektaklet.

En person somnade till exempel i korridoren utanför sitt hotellrum kl 5 på morgonen. Fast när han vaknade i strumplästen och utan jacka visste han inte om att han faktiskt hade ett rum. Han fick således vandra ner till receptionen och stillsamt fråga ifall han möjligen hade ett rum bokat. Mycket riktigt, det fanns ett rum och alla hans saker var på plats.

Angående skivstudio-prylen så var det faktiskt roligt, även om det inte låter så på låten :) Det var väldigt kul att få se en studio samt att få uppleva hur mycket som går att göra med teknik. Omtagningar etc går med blixtens hastighet. Vidare kom jag att tänka på att det finns många lovande musiker som, utan att lyckas, kämpar för att få råd att sjunga in och mixa sin skiva i en riktig studio. Andra blir insläpade med en halsduk runt ögonen i full protest.... Sjukt va...

Slutligen, tack till alla er som ordnade festen och till alla er som kom. Det är från min sida sjukt uppskattat och en dag jag garanterat aldrig kommer att glömma. Som det lät var det inte bara jag som hade roligt, och därför kan vi vill alla minnas den här dagen som ett av tidernas största partaj. :))

Oj, blev ett långt inlägg. Men så ska det oxå sammanfatta närmare 30 år...