...
Så är det återigen Halloween. Endast en gång i hela mitt vuxna liv har jag varit utklädd. Det var under min studietid i Gävle och jag och mina rumskamrater tyckte det var en lustig idé att köpa på pricken likadana dräkter. Mask, svart skynke och något form av skrämmande vapen.
Kostymerna var till en början mycket roliga. Att man inte kunde se vem som var vem orsakade många skratt. Av oss fyra i samma dräkt var det bara jag som råkade ut för en viss typ av problem. Nu gissar ni säkert på överfylla eller nåt sånt. Nej, problemet var imma på glasögonen innanför masken. Hur ska man kunna veta att party-dressen man betalat dyrt för inte är imma-certifierad. Det var mycket trassligt att vandra omkring i en imm-dimma. Särskilt eftersom jag redan var lite yr i bollen av all sprit.
På den festen var det ett par stycken som klädde ut sig till riktigt gamla gubbar, med motiveringen att alla är livrädd för att bli lastgammal.
Jag har för övrigt den perfekta idén till en halloween-utklädnad. Nu vet man inte om jag någonsin kommer få chansen att visa upp den. Dels för att det är svårt att hitta en dress till det jag vill klä ut mig till, och dels för att det finns en rimlig chans att jag aldrig klär ut mig igen. Har aldrig varit någon som gillar att ikläda mig kreationer som peruker, hattar, solbrillor, bjällerskor etc. Det finns ett citat från Galenskaparna som är rätt beskrivande för min situation. Det lyder:
"Det är inte hattarna det är fel på, det är ansiktet som är åt helvete"
Jag har även den optimala idén till utklädnad på en vanlig maskerad. Det är en karaktär från en tv-serie som gick runtomkring 1990. En fantastiskt rolig serie. Fast den får jag nog inte heller chansen att visa.
fredag 31 oktober 2008
torsdag 30 oktober 2008
Sådärja, då var snöhelvetet på ingång
...
Tidigare idag var jag ner och spelade biljard. Bredvid mig spelade ett sällskap om 3 st plus den enes barn. Tre och en halv alltså. Tror ursprungslandet var i krokarna av Turkiet. Ingen av dom drack alkohol.
Baserat på den här grundinformationen har jag en undran. Hur är det möjligt för dessa herrar att föra ett sånt ohyggligt oväsen att jag inte ens kunde uppfatta mina egna tankar. Än mindre radion som spelade musik på förhållandevis hög volym. Dom här 3 väsnades betydligt mer än vad jag + 7 skulle göra på jättefyllan. Vet inte om det tillhör kulturen att skrika för full hals.
Såna här åsikter kan missuppfattas så jag måste förtydliga att jag absolut inte har något emot icke-svenskar. Tvärtom. Vänligare inställd svenne är svår att hitta. Det är snarare en tyst undran om det här är normalt eller om det bara var ett gapigt sällskap. En del i att jag uppfattade ljudnivån som extra hög kan bero på att språket är rena grekiskan för mig. Den som har facit får gärna upplysa mig. För övrigt ska jag gardera mig till nästa biljardpass. Det blir Peltor-lurar med inbyggd radio.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Har på slutet haft ett litet omaha-projekt, där jag utan större allvar försökt sätta mig in i spelet. Det har gått ganska bra även om insatserna minst sagt varit modesta. Hursomhelst, idag ville jag kolla några saker och införskaffade därför PokerTracker för Omaha. Jag installerade skiten och kollade mina fakta. Tog sedan en liten sittning till. Som tack för att jag var seriös och skaffade statistik-program hittade jag ett nerslag på 3 inköp nästan direkt.
Rille skrev på msn "Bort med skitprogrammet. På Ipoker är det ingen som har det och alla vinner". Det kanske blir till att följa det rådet.
I en hand hade jag AA96 och re-raisade PreF. Flop kommer A87. SB betar rakt ut, jag slår om varpå han stoppar in. Jag lyckas missklicka och foldar trots att hela klabbet i princip var inne. Listigt listigt..
Över till något roligare. Här kommer en bild på något som gör mig gråtmild och alldeles varm i hjärtat. Den gröna tonen och den perfekta rundningen. Känn på namnet. Tan-que-ray. Det ligger bra i munnen. Bättre Gin går ej att finna. Det är inte utan att man blir lite småtörstig. Jag har länge sagt att om jag var tvungen att välja en drink som jag var tvungen att dricka resten av livet, skulle det plättlätt bli Gin&Tonic. Den är livet självt och går omöjligen att fördricka sig på!
Tidigare idag var jag ner och spelade biljard. Bredvid mig spelade ett sällskap om 3 st plus den enes barn. Tre och en halv alltså. Tror ursprungslandet var i krokarna av Turkiet. Ingen av dom drack alkohol.
Baserat på den här grundinformationen har jag en undran. Hur är det möjligt för dessa herrar att föra ett sånt ohyggligt oväsen att jag inte ens kunde uppfatta mina egna tankar. Än mindre radion som spelade musik på förhållandevis hög volym. Dom här 3 väsnades betydligt mer än vad jag + 7 skulle göra på jättefyllan. Vet inte om det tillhör kulturen att skrika för full hals.
Såna här åsikter kan missuppfattas så jag måste förtydliga att jag absolut inte har något emot icke-svenskar. Tvärtom. Vänligare inställd svenne är svår att hitta. Det är snarare en tyst undran om det här är normalt eller om det bara var ett gapigt sällskap. En del i att jag uppfattade ljudnivån som extra hög kan bero på att språket är rena grekiskan för mig. Den som har facit får gärna upplysa mig. För övrigt ska jag gardera mig till nästa biljardpass. Det blir Peltor-lurar med inbyggd radio.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Har på slutet haft ett litet omaha-projekt, där jag utan större allvar försökt sätta mig in i spelet. Det har gått ganska bra även om insatserna minst sagt varit modesta. Hursomhelst, idag ville jag kolla några saker och införskaffade därför PokerTracker för Omaha. Jag installerade skiten och kollade mina fakta. Tog sedan en liten sittning till. Som tack för att jag var seriös och skaffade statistik-program hittade jag ett nerslag på 3 inköp nästan direkt.
Rille skrev på msn "Bort med skitprogrammet. På Ipoker är det ingen som har det och alla vinner". Det kanske blir till att följa det rådet.
I en hand hade jag AA96 och re-raisade PreF. Flop kommer A87. SB betar rakt ut, jag slår om varpå han stoppar in. Jag lyckas missklicka och foldar trots att hela klabbet i princip var inne. Listigt listigt..
Över till något roligare. Här kommer en bild på något som gör mig gråtmild och alldeles varm i hjärtat. Den gröna tonen och den perfekta rundningen. Känn på namnet. Tan-que-ray. Det ligger bra i munnen. Bättre Gin går ej att finna. Det är inte utan att man blir lite småtörstig. Jag har länge sagt att om jag var tvungen att välja en drink som jag var tvungen att dricka resten av livet, skulle det plättlätt bli Gin&Tonic. Den är livet självt och går omöjligen att fördricka sig på!
tisdag 28 oktober 2008
Man on the moon
...
Pratade igår med Tomas från Falun om en film jag inte sett på länge. En av mina favoritfilmer som jag upptäckte under min studietid i Gävle. Samma kille som uppfann faceplanten, Higgins, är även en filmälskare av stora mått. Det var han som introducerade mig för filmen "Man on the moon"
Jag tror inte jag skrivit om filmen tidigare. Men även om jag gjort det är den så underbar att den förtjänar nya rader.
Den handlar om komikern Andy Kaufman och han gestaltas av Jim Carrey. Hans flickvän spelas av Courtney Love, och filmen är regisserad av Milos Forman.
Det är en skildring som innehåller det mesta. Humor, spänning och sorg. Humorn är minst sagt lite speciell och annorlunda. Inte bara från Kaufman själv, utan även från hans alter-ego Tony Clifton. En tjock, arg figur som man fortfarande än idag inte vet om det var Kaufman som gestaltade. Han var nämligen så pass vrickad att det inte alls är säkert. Hursomhelst, Tony Clifton är en hygglig juvel. Direkt från de stora showerna i Vegas bjuder han på otrevlighet och en total oförmåga att sjunga rena toner. Kaufman sades ibland vilja underhålla sig själv mer än sin publik, vilket det flera gånger visas prov på.
Filmens storhet är för mig att den är så komplett. Förutom humorn är det en tragisk skildring av en människa som var alltför speciell för att kunna bli förstådd i den här världen. I filmens senare del insjuknar Kaufman och i filmens mest gripande scen illustreras ett besök hos en medicin-man i Asien. Han sägs kunna bota allt genom att plocka ut det onda ur kroppen. Kaufman ser med egna ögon hur behandlingen är rent kvacksalveri och inser att han blivit lurad på exakt samma sätt han själv genom åren lurat sin publik. Insikten och den perfekta ironin får honom att brista ut i ett sista skratt.
Återigen, en väldigt gripande film. Men den kräver sitt engagemang. Absolut ingenting att titta på som slöfilm samtidigt som man spelar en pokerturnering på laptopen. Som Tomas skrev, ser man den tre gånger och fortfarande inte gillar den kan pengarna tillbaka utlovas.
Pratade igår med Tomas från Falun om en film jag inte sett på länge. En av mina favoritfilmer som jag upptäckte under min studietid i Gävle. Samma kille som uppfann faceplanten, Higgins, är även en filmälskare av stora mått. Det var han som introducerade mig för filmen "Man on the moon"
Jag tror inte jag skrivit om filmen tidigare. Men även om jag gjort det är den så underbar att den förtjänar nya rader.
Den handlar om komikern Andy Kaufman och han gestaltas av Jim Carrey. Hans flickvän spelas av Courtney Love, och filmen är regisserad av Milos Forman.
Det är en skildring som innehåller det mesta. Humor, spänning och sorg. Humorn är minst sagt lite speciell och annorlunda. Inte bara från Kaufman själv, utan även från hans alter-ego Tony Clifton. En tjock, arg figur som man fortfarande än idag inte vet om det var Kaufman som gestaltade. Han var nämligen så pass vrickad att det inte alls är säkert. Hursomhelst, Tony Clifton är en hygglig juvel. Direkt från de stora showerna i Vegas bjuder han på otrevlighet och en total oförmåga att sjunga rena toner. Kaufman sades ibland vilja underhålla sig själv mer än sin publik, vilket det flera gånger visas prov på.
Filmens storhet är för mig att den är så komplett. Förutom humorn är det en tragisk skildring av en människa som var alltför speciell för att kunna bli förstådd i den här världen. I filmens senare del insjuknar Kaufman och i filmens mest gripande scen illustreras ett besök hos en medicin-man i Asien. Han sägs kunna bota allt genom att plocka ut det onda ur kroppen. Kaufman ser med egna ögon hur behandlingen är rent kvacksalveri och inser att han blivit lurad på exakt samma sätt han själv genom åren lurat sin publik. Insikten och den perfekta ironin får honom att brista ut i ett sista skratt.
Återigen, en väldigt gripande film. Men den kräver sitt engagemang. Absolut ingenting att titta på som slöfilm samtidigt som man spelar en pokerturnering på laptopen. Som Tomas skrev, ser man den tre gånger och fortfarande inte gillar den kan pengarna tillbaka utlovas.
Om Faceplant
Vad är egentligen en faceplant?
Det kan jag förklara.
När jag pluggade i Gävle brukade jag och mina rumskamrater göra jätteladdningar med pasta carbonara, som vi i slevade i oss med raketens hastighet. En kalorichock vars effekt inte lät vänta på sig. Higgins, som var mästaren av faceplants, gjorde det bäst. Efter maten stapplade han mot sitt sovrum och, precis när han kom fram till sängen, föll han handlöst framåt utan att ta emot sig med händerna. Med tillhörande extranummer i form av att somna direkt efter landning. Med bibehållen position. Där har ni en faceplant utförd till perfektion.
Läste följande roliga utdrag ur en krönika i Café. En krönika som handlar om hur man förändras av vetskapen att man ska bli pappa. Från att ogilla barn något otroligt måste man plötsligt engagera sig i ultraljud, barnmorskeprylar och profylax.
Enda sättet att hålla henne vaken, har jag märkt, är att ligga i sängen tillsammans och läsa Väntabarn-tidningar.
- Sjukt att det tar ett dygn att föda, säger jag.
- Mmmmm.
- Jag vet att det är asjobbigt för mamman och allt sånt, men jag kan inte säga att jag ser fram emot att sitta på en pinnstol i 24 timmar.
Min flickvän lägger ifrån sig tidningen.
- Förlåt?
- Träsmaken, säger jag. Den måste ju vara av bibliska mått. Du får ju alla fall ligga ner.
Det kan jag förklara.
När jag pluggade i Gävle brukade jag och mina rumskamrater göra jätteladdningar med pasta carbonara, som vi i slevade i oss med raketens hastighet. En kalorichock vars effekt inte lät vänta på sig. Higgins, som var mästaren av faceplants, gjorde det bäst. Efter maten stapplade han mot sitt sovrum och, precis när han kom fram till sängen, föll han handlöst framåt utan att ta emot sig med händerna. Med tillhörande extranummer i form av att somna direkt efter landning. Med bibehållen position. Där har ni en faceplant utförd till perfektion.
Läste följande roliga utdrag ur en krönika i Café. En krönika som handlar om hur man förändras av vetskapen att man ska bli pappa. Från att ogilla barn något otroligt måste man plötsligt engagera sig i ultraljud, barnmorskeprylar och profylax.
Enda sättet att hålla henne vaken, har jag märkt, är att ligga i sängen tillsammans och läsa Väntabarn-tidningar.
- Sjukt att det tar ett dygn att föda, säger jag.
- Mmmmm.
- Jag vet att det är asjobbigt för mamman och allt sånt, men jag kan inte säga att jag ser fram emot att sitta på en pinnstol i 24 timmar.
Min flickvän lägger ifrån sig tidningen.
- Förlåt?
- Träsmaken, säger jag. Den måste ju vara av bibliska mått. Du får ju alla fall ligga ner.
Boston Tea Party
...
Vilka 2 väldigt sjuka människor Fredrik & Filip är. Sitter och tittar på premiären av Boston Tea Party och kan konstatera att den här sjukheten antagligen kan dokumenteras av både läkare och specialister.
Grejen är att jag själv har ganska många sjuka funderingar kring allt möjligt. Tror det är ganska ovanligt och man kan fråga sig om detta beror på att
a) Det inte finns så många mentalsjukhus-skapade människor kvar i frihet
b) Det här är en av de sällsynta gånger sjuka hjärnor får husera fritt i etern
Tänker särskilt på när Fredrik pratade om tv-spelet grand thef auto IV, och efter att ha spelat några timmar, själv sätter sig i bilen. När han då kör bredvid en tant på cykel så smyger sig funderingar kring att "klippa kärringen" fram. För en sjuk människa är det här en fullt legitim tankegång och det jag skulle vilja veta hur vanligt förekommande det är.
Kommer tex själv ihåg att jag funderat på vad som händer när man kör i diket. Under en period i mina höga tonår hade jag periodvis mycket svårt att hålla någon vidare hastighet på motorvägar. Intresset för denna dikeskörning fick mig att hålla ner hastigheten med insikt av att funderingen skulle kunna ta överhanden. Samtidigt vill jag poängtera att det inte hade något att göra med någon döds-önskan eller så, utan det var helt enkelt ett vetenskapligt intresse som utspelade sig i mitt huvud.
Det här för mig vidare in på ett annat ämne jag uppenbarligen skulle kunna vinna SM-titlar i. Nämligen tvångstankar. Det kan inte finnas många människor som matchar mig i ämnet. Innan jag ska förklara några saker vill jag bara lyfta på hatten åt en kille i gävle som jag vill minnas kallades Jokern. Han hade svåra tvångstankar och hade det väldigt problematiskt att promenera över plattor. Det skulle göras på ett symmetriskt sätt, och jag kommer särskilt ihåg en gång när han skulle gå in på en galleria och först mentalt skulle lösa promenaden över ett finrutigt galler, som agerade ventilation strax utanför entrén. Där blev han stående ett bra tag. Men han tävlade inte på samma villkor eftersom han drabbats av en hjärnskada efter en tragisk bilolycka.
Alla som har sett mig tävla i biljard vet att det finns en viss rutin som måste följas. Orkar knappt beskriva utan skriver om proceduren i andra ord. Det kan ses som en sensation varje gång jag får i en kula. Det är precis som att alla förberedelser jag under åren provat har följt med mig. Vilket innebär att om jag provade något nytt när jag var 17, då har jag det momentet kvar. Eftersom man testar ganska många olika saker kan ni själva räkna ut att det ackumuleras ihop ett rörelseschema ingen annan än en nästintill efterbliven skulle orka med. Lägg därtill en präktig darrhänthet oxå.
Andra fina tvångstankar man haft var tex en sjuklig besatthet att texten på snusdosan skulle matchas. Inte ens om dosan skulle slängas kunde jag acceptera en asymmetri. Överhuvudtaget har jag svårt för etiketter. Dricker jag öl ur glas vill jag alltid ha etiketten vänd mot mig. När det kommer till skrivbord vill jag ofta ha raka vinklar. Papper och annat ska alltså helst ligga snyggt och prydligt och skapa perfekta 90-graders-syner. Det här är bara ett axplock. Kan jag få några exempel på andras tvångstankar?
Det här tillståndet har däremot förbättrats ganska kraftigt senaste åren, vilken troligen förklaras med en "jag skiter i allting"-attityd. En attityd som strulat till det för mig på många andra sätt. Därför tror jag det bästa för mig vore om mitt tvångsbeteende kunde återvända med blixten.
Avslutningsvis. I slutet av Boston Tea Party kördes en glassbil in. Detta får mig osökt att tänka på en lokal sundsvalls-profil som i brist på annat fordon lånade en hemglass-bil och åkte till Tyskland och smugglade sprit. I luckorna efter lastbilens sida låg det alltså inte glass, utan starksprit. Hyfsad syn det ska ha varit i tullen.
Vilka 2 väldigt sjuka människor Fredrik & Filip är. Sitter och tittar på premiären av Boston Tea Party och kan konstatera att den här sjukheten antagligen kan dokumenteras av både läkare och specialister.
Grejen är att jag själv har ganska många sjuka funderingar kring allt möjligt. Tror det är ganska ovanligt och man kan fråga sig om detta beror på att
a) Det inte finns så många mentalsjukhus-skapade människor kvar i frihet
b) Det här är en av de sällsynta gånger sjuka hjärnor får husera fritt i etern
Tänker särskilt på när Fredrik pratade om tv-spelet grand thef auto IV, och efter att ha spelat några timmar, själv sätter sig i bilen. När han då kör bredvid en tant på cykel så smyger sig funderingar kring att "klippa kärringen" fram. För en sjuk människa är det här en fullt legitim tankegång och det jag skulle vilja veta hur vanligt förekommande det är.
Kommer tex själv ihåg att jag funderat på vad som händer när man kör i diket. Under en period i mina höga tonår hade jag periodvis mycket svårt att hålla någon vidare hastighet på motorvägar. Intresset för denna dikeskörning fick mig att hålla ner hastigheten med insikt av att funderingen skulle kunna ta överhanden. Samtidigt vill jag poängtera att det inte hade något att göra med någon döds-önskan eller så, utan det var helt enkelt ett vetenskapligt intresse som utspelade sig i mitt huvud.
Det här för mig vidare in på ett annat ämne jag uppenbarligen skulle kunna vinna SM-titlar i. Nämligen tvångstankar. Det kan inte finnas många människor som matchar mig i ämnet. Innan jag ska förklara några saker vill jag bara lyfta på hatten åt en kille i gävle som jag vill minnas kallades Jokern. Han hade svåra tvångstankar och hade det väldigt problematiskt att promenera över plattor. Det skulle göras på ett symmetriskt sätt, och jag kommer särskilt ihåg en gång när han skulle gå in på en galleria och först mentalt skulle lösa promenaden över ett finrutigt galler, som agerade ventilation strax utanför entrén. Där blev han stående ett bra tag. Men han tävlade inte på samma villkor eftersom han drabbats av en hjärnskada efter en tragisk bilolycka.
Alla som har sett mig tävla i biljard vet att det finns en viss rutin som måste följas. Orkar knappt beskriva utan skriver om proceduren i andra ord. Det kan ses som en sensation varje gång jag får i en kula. Det är precis som att alla förberedelser jag under åren provat har följt med mig. Vilket innebär att om jag provade något nytt när jag var 17, då har jag det momentet kvar. Eftersom man testar ganska många olika saker kan ni själva räkna ut att det ackumuleras ihop ett rörelseschema ingen annan än en nästintill efterbliven skulle orka med. Lägg därtill en präktig darrhänthet oxå.
Andra fina tvångstankar man haft var tex en sjuklig besatthet att texten på snusdosan skulle matchas. Inte ens om dosan skulle slängas kunde jag acceptera en asymmetri. Överhuvudtaget har jag svårt för etiketter. Dricker jag öl ur glas vill jag alltid ha etiketten vänd mot mig. När det kommer till skrivbord vill jag ofta ha raka vinklar. Papper och annat ska alltså helst ligga snyggt och prydligt och skapa perfekta 90-graders-syner. Det här är bara ett axplock. Kan jag få några exempel på andras tvångstankar?
Det här tillståndet har däremot förbättrats ganska kraftigt senaste åren, vilken troligen förklaras med en "jag skiter i allting"-attityd. En attityd som strulat till det för mig på många andra sätt. Därför tror jag det bästa för mig vore om mitt tvångsbeteende kunde återvända med blixten.
Avslutningsvis. I slutet av Boston Tea Party kördes en glassbil in. Detta får mig osökt att tänka på en lokal sundsvalls-profil som i brist på annat fordon lånade en hemglass-bil och åkte till Tyskland och smugglade sprit. I luckorna efter lastbilens sida låg det alltså inte glass, utan starksprit. Hyfsad syn det ska ha varit i tullen.
Top of the morning to ya!
...
I brist på annat vettigt att göra 05:22 på morgonen tittar jag på Ellen DeGeneres talkshow. Hennes gäst är ingen mindre än Michelle Obama. Intressant att se vilken otrolig kampanj presidentvalet är, och hur det handlar om att sälja en helhetsbild.
Frun ger ett mycket sympatiskt och trevligt intryck. Pratar mycket om familjevärderingar och om deras barn, som såklart även dom är perfekta. Även om det ser avslappnat ut kan man tänka sig vilken planering det ligger bakom varje ord som sägs. Vore intressant att veta hur många anställda som bara hanterar press, analyserar och kommer upp med lämpliga sätt att vinna fler röster.
Jag har inte följt valet så väldigt noga, men det känns som om familjen blir en liten bonus-grej såhär i spurten. Som pricken över i:et på något sätt.
Om jag själv vore amerikan skulle jag tveklöst rösta på Obama. Nu ska jag prova att spela några poker-händer fram till 10:00, då jag ska befinna mig på bilprovningen i Nacksta.
I brist på annat vettigt att göra 05:22 på morgonen tittar jag på Ellen DeGeneres talkshow. Hennes gäst är ingen mindre än Michelle Obama. Intressant att se vilken otrolig kampanj presidentvalet är, och hur det handlar om att sälja en helhetsbild.
Frun ger ett mycket sympatiskt och trevligt intryck. Pratar mycket om familjevärderingar och om deras barn, som såklart även dom är perfekta. Även om det ser avslappnat ut kan man tänka sig vilken planering det ligger bakom varje ord som sägs. Vore intressant att veta hur många anställda som bara hanterar press, analyserar och kommer upp med lämpliga sätt att vinna fler röster.
Jag har inte följt valet så väldigt noga, men det känns som om familjen blir en liten bonus-grej såhär i spurten. Som pricken över i:et på något sätt.
Om jag själv vore amerikan skulle jag tveklöst rösta på Obama. Nu ska jag prova att spela några poker-händer fram till 10:00, då jag ska befinna mig på bilprovningen i Nacksta.
måndag 27 oktober 2008
Dagen efter helgen som gick till historien och som oxå den kommer gå till historien
...
Söndagen visade sig bli en mycket trevlig dag med många spännande inslag.
Det började med att jag, Jonsson, Gurra och Jonas satt till oss på blå-kina för intag av mat samt några öl. Vi hade mycket trevligt och skrattade gott åt vår egen misär. Gurra var fantastiskt underbar innan han kom. Han ringde mig och när han hörde talas om att vi fanns på restaurang nästan skrek han "jag kommer bort", och han som normalt är ganska långsam var på plats blixtsnabbt.
Sedan anslöt hasse och vi gick ner på Skeppsbron för vidare äventyr. Sakta men säkert kom fler och fler dit och innan kvällen var slut var vi en helt okej samling. Det intogs diverse drycker. Drinkar, minttu, konjagare och shots i regnbågens alla färger.
Under travsändningen på TV var det ett galopp-race där favoriten stod i 3 ggr pengarna cirka. Jonsson frågade Gurra om han kunde erbjuda samma odds. Självklart skrek Gurra och Jonsson halade fram sin insats på 500 kr. Bägge satt entusiastiska under loppet och Gurra hördes mumlande:
"Åhhhh, det var det dummast jag har gjort"
"Hur ska hästjäveln kunna förlora"
"Att man aldrig lär sig"
Mycket riktigt. Hästen vann med en näbb och Jonsson visade stor glädje. Gurra drog ner mössan över huvudet och jämrade sig likt en fakir som egentligen inte alls tål smärta. Jonsson, å andra sidan, tycke även han att det var oturligt eftersom det officiella toto-oddset var 3,60, och således hade gett honom extra hundralappar om han spelat hos ATG. Gurra skulle få sin revanch dock. Listig som han är såg han till att sätta upp flera drinkrundor på Jonsson så att han alla fall skulle få lite rabatt på den förlorade tusenlappen.
Kasino-folket hade tydligen bokat upp sig på en annan krog för länge sedan. Om dom också anslutit därnere hade det kunnat bli en gigantiskt trevlig tillställning. Just eftersom vi hade jättetrevligt trots detta. Kvällens höjdpunkt kan eventuellt varit när Henning skulle sjunga karaoke. Tydligen hade han vunnit DM på Aveny någon gång i forntiden. Låt oss säga att det var en kombination av onykterhet samt strul med tekniken som gjorde att det lät lite sisådär. Men en syn för gudarna var det.
När Henning kom ner såg han väldigt glad ut. Jag nämnde detta och undrade om det hänt något speciellt. Han tittade på mig frågande och konstaterade att det kanske berodde på att "jag har en tand som är lös plus ont i ryggen"
Jonas polare DJ:ade och spelade massa sköna gamla låtar jag inte hört på länge. Bland annat Mackes gamla mantra-stycke av Lill Lindfors där det sjöngs "Musik ska byggas utav glädje....av glädje byggs musik"
Efter stängning begav sig hela gänget ner till hamnen för att kasta en oturs-symbol i sjön. Nu som läst min blogg vet att vi för cirka ett år sedan hade en ceremoni där HedersGurra samt Rasken kastade sina pokaler i sjön. Nu var det alltså dags igen. Ett gammalt träskepp som stått prydnad på Skeppsbron föll offer. Björn sa tidigare i veckan att "det är oturen själv". Seglen tändes på och skeppet fick snart slagsida i väntan på att slutligen få sjunka till botten.
Varför bara åka hem? Diverse alternativ till vidare sysselsättning diskuterades. Bland annat var en relax-svit på Södra Berget i princip bokad. Men eftersom det i sista stund dök upp ytterligare 10-20 personer kunde den planen inte fullföljas. Det var alla kasino-människor som även dom vägrade gå och lägga sig. Det blev en fin efterfest hemma hos köpmangatans stolthet, HedersGurra.
Jag och några till hade dock varit först att få tag på en taxi och begav oss dit festen egentligen skulle ha varit. Hemma hos en av tjejerna som jobbar på kasinot. Eftersom vi kom dit först satte vi till oss på uteverandan och inväntade resten av sällskapet. Vi funderade över vad grannarna skulle tro när det sitter 5 st på verandan och dricker rosévin kl 03:30 på en söndagnatt?
Grejen var att dom andra inte dök upp. Som jag nämnde orkade dom inte transportera sig fotledes till oss. Istället gick dom till Gurra. Innan vi fick reda på detta öppnade hennes stackars pojkvän och släppte in oss. Han skulle upp och jobba kl 07 visade det sig, vilket framkallade gigantiskt dåligt samvete hos alla inblandade parter. Men han var imponerande trevlig och diplomatisk i en situation där mord nästan varit acceptabelt. Efter en stund fick vi reda på festen hos Gurra och lämnade stackaren till att återgå till ett par timmars sömn.
Hos Gurra blev det pokerspel för cirka hälften av folket. Undertecknad spelade inte en hand utan bistod med glada tillrop samt gjorde sitt yttersta för att skapa debatt och argumentation. Det var väl inte världens bästa spel, milt sagt. Poletterna var för de flesta inne i mitten mest hela tiden. I spetsen för detta vansinne stod kapten Gustav Tägtström. Han sviker inte sin publik i första taget. Hursomhelst en mycket trevlig tillställning och avslutningsvis åt alla frukost tillsammans.
Jag hade stora förhoppningar om det här inlägget, men eftersom jag mår så pass dåligt har jag glömt bort alla roliga saker jag planerade att nämna. Jaja, där har jag en bra anledning att hitta fler tillfällen att festa.
Att inte Myhre dök upp var ingenting annat än en skandal. Han skulle älskat en sån här kväll. Trots allt är han ju den som kan tänka sig att festa fredag och lördag bara för att få sitta o fortsätta dricka öl på söndagen.
Söndagen visade sig bli en mycket trevlig dag med många spännande inslag.
Det började med att jag, Jonsson, Gurra och Jonas satt till oss på blå-kina för intag av mat samt några öl. Vi hade mycket trevligt och skrattade gott åt vår egen misär. Gurra var fantastiskt underbar innan han kom. Han ringde mig och när han hörde talas om att vi fanns på restaurang nästan skrek han "jag kommer bort", och han som normalt är ganska långsam var på plats blixtsnabbt.
Sedan anslöt hasse och vi gick ner på Skeppsbron för vidare äventyr. Sakta men säkert kom fler och fler dit och innan kvällen var slut var vi en helt okej samling. Det intogs diverse drycker. Drinkar, minttu, konjagare och shots i regnbågens alla färger.
Under travsändningen på TV var det ett galopp-race där favoriten stod i 3 ggr pengarna cirka. Jonsson frågade Gurra om han kunde erbjuda samma odds. Självklart skrek Gurra och Jonsson halade fram sin insats på 500 kr. Bägge satt entusiastiska under loppet och Gurra hördes mumlande:
"Åhhhh, det var det dummast jag har gjort"
"Hur ska hästjäveln kunna förlora"
"Att man aldrig lär sig"
Mycket riktigt. Hästen vann med en näbb och Jonsson visade stor glädje. Gurra drog ner mössan över huvudet och jämrade sig likt en fakir som egentligen inte alls tål smärta. Jonsson, å andra sidan, tycke även han att det var oturligt eftersom det officiella toto-oddset var 3,60, och således hade gett honom extra hundralappar om han spelat hos ATG. Gurra skulle få sin revanch dock. Listig som han är såg han till att sätta upp flera drinkrundor på Jonsson så att han alla fall skulle få lite rabatt på den förlorade tusenlappen.
Kasino-folket hade tydligen bokat upp sig på en annan krog för länge sedan. Om dom också anslutit därnere hade det kunnat bli en gigantiskt trevlig tillställning. Just eftersom vi hade jättetrevligt trots detta. Kvällens höjdpunkt kan eventuellt varit när Henning skulle sjunga karaoke. Tydligen hade han vunnit DM på Aveny någon gång i forntiden. Låt oss säga att det var en kombination av onykterhet samt strul med tekniken som gjorde att det lät lite sisådär. Men en syn för gudarna var det.
När Henning kom ner såg han väldigt glad ut. Jag nämnde detta och undrade om det hänt något speciellt. Han tittade på mig frågande och konstaterade att det kanske berodde på att "jag har en tand som är lös plus ont i ryggen"
Jonas polare DJ:ade och spelade massa sköna gamla låtar jag inte hört på länge. Bland annat Mackes gamla mantra-stycke av Lill Lindfors där det sjöngs "Musik ska byggas utav glädje....av glädje byggs musik"
Efter stängning begav sig hela gänget ner till hamnen för att kasta en oturs-symbol i sjön. Nu som läst min blogg vet att vi för cirka ett år sedan hade en ceremoni där HedersGurra samt Rasken kastade sina pokaler i sjön. Nu var det alltså dags igen. Ett gammalt träskepp som stått prydnad på Skeppsbron föll offer. Björn sa tidigare i veckan att "det är oturen själv". Seglen tändes på och skeppet fick snart slagsida i väntan på att slutligen få sjunka till botten.
Varför bara åka hem? Diverse alternativ till vidare sysselsättning diskuterades. Bland annat var en relax-svit på Södra Berget i princip bokad. Men eftersom det i sista stund dök upp ytterligare 10-20 personer kunde den planen inte fullföljas. Det var alla kasino-människor som även dom vägrade gå och lägga sig. Det blev en fin efterfest hemma hos köpmangatans stolthet, HedersGurra.
Jag och några till hade dock varit först att få tag på en taxi och begav oss dit festen egentligen skulle ha varit. Hemma hos en av tjejerna som jobbar på kasinot. Eftersom vi kom dit först satte vi till oss på uteverandan och inväntade resten av sällskapet. Vi funderade över vad grannarna skulle tro när det sitter 5 st på verandan och dricker rosévin kl 03:30 på en söndagnatt?
Grejen var att dom andra inte dök upp. Som jag nämnde orkade dom inte transportera sig fotledes till oss. Istället gick dom till Gurra. Innan vi fick reda på detta öppnade hennes stackars pojkvän och släppte in oss. Han skulle upp och jobba kl 07 visade det sig, vilket framkallade gigantiskt dåligt samvete hos alla inblandade parter. Men han var imponerande trevlig och diplomatisk i en situation där mord nästan varit acceptabelt. Efter en stund fick vi reda på festen hos Gurra och lämnade stackaren till att återgå till ett par timmars sömn.
Hos Gurra blev det pokerspel för cirka hälften av folket. Undertecknad spelade inte en hand utan bistod med glada tillrop samt gjorde sitt yttersta för att skapa debatt och argumentation. Det var väl inte världens bästa spel, milt sagt. Poletterna var för de flesta inne i mitten mest hela tiden. I spetsen för detta vansinne stod kapten Gustav Tägtström. Han sviker inte sin publik i första taget. Hursomhelst en mycket trevlig tillställning och avslutningsvis åt alla frukost tillsammans.
Jag hade stora förhoppningar om det här inlägget, men eftersom jag mår så pass dåligt har jag glömt bort alla roliga saker jag planerade att nämna. Jaja, där har jag en bra anledning att hitta fler tillfällen att festa.
Att inte Myhre dök upp var ingenting annat än en skandal. Han skulle älskat en sån här kväll. Trots allt är han ju den som kan tänka sig att festa fredag och lördag bara för att få sitta o fortsätta dricka öl på söndagen.
Helgen som gick till historien
...
Ojojoj vilka 2 dagar man har haft.
Lördagen och söndagen har båda spenderats i festens tecken. Mestadels för att Skeppsbron har haft invigning.
I lördags ställde vi in skorna på Skeppis vid 18-tiden. Precis som jag förutspådde var det hur många legender som helst. Alla gamla törstiga original slöt upp mangrant, med Tony Decker i spetsen.
Ett återkommande tema under kvällen var att Tony Decker absolut skulle rycka mig på en femhundring. Jag förklarade att det inte var möjligt i o med att det i min ficka fanns 930 kr. En vanlig person skulle du sluta fråga. Men inte Decker. Fortsatt tjat. Det blev inte heller bättre av att Myhre underminerade mig genom att lägga in små brasklappar i diskussionen. Kommentarer som att "Gurkan har alltid en 10-20 lax med sig ut på krogen" gjorde att han fick vatten på sin kvarn. Till slut skrek han att han ville "fick-panta" mig. Alltså vända ut och in på mina fickor för att kontrollera att mitt påstående var sant. Jag skrattade så tårarna rann, och Myhre likaså.
Säga vad man vill om Decker, men han är förjävla kylig emellanåt. I tidigare blogg-inlägg visade jag en video när Decker spelade krog-blackjack. Filmad av Gurra. Decker påstod att när han såg videon för första gången hade han ingen aning om han skulle vinna eller förlora given :) Dessutom lät han meddela att han skulle stämma Gurra. Advokater var redan inkopplade tydligen.
Vad hände mer? Jo, i det gamla anrika "Röda rummet" som en gång var hemvist för grevar och baroner, valde en gäst att lägga en spya. På heltäckningsmattan. Proffsig som han/hon var fortsatte festen som vanligt. Ingen utrymde rummet utan festen fortsatte i samma tempo.
Utanför entrén stod det gamla klientelet (svartrockare, punkare och kommunister) och skanderade:
- Skepparn är tillbaka, skepparn är tillbaka.
Hur nöjda som helst över att deras gamla härliga krog är tillbaka. Ingen av dom märkte att det istället för trägolv var heltäckningsmatta, samt att både bord och stolar var utbytta mot nya. Dock sa Jonas att det var bra gäster som hade fin handlings-frekvens i baren.
Senare del av natten spenderades på Oscar, och då företrädesvis shottandes i nedre baren. Köpte in 4 minttu och skulle dela dom med Montell, Macke och Lina. Svår förhandling inleddes och Macke ville knappt dricka. Men jag har för mig att det nästan slutade med att han drack upp Linas oxå. Men vad skulle karln göra efter att ha sett Telia-pappan inne på herrarnas?
Senare på natten var jag, Johan Jonsson och Heders-Lise och handlade smörgåsar på Subway. Kvällen slutade strax därefter, men inte innan vi satt in fötterna hos Gurra en liten sväng. Där var det full galej. Musik strömmade ur högtalarna och ur sovrummet strömmade en tvärarg lillebror Tägström. Han skulle tydligen arbeta tidigt på söndagmorgon och bannade Gurras hela existens. Sedan tog han sitt pick och pack och promenerade bort till sina föräldrar istället.
Återkommer senare om söndagen. Mat måste jagas och bilar måste hämtas från verkstaden.
Ojojoj vilka 2 dagar man har haft.
Lördagen och söndagen har båda spenderats i festens tecken. Mestadels för att Skeppsbron har haft invigning.
I lördags ställde vi in skorna på Skeppis vid 18-tiden. Precis som jag förutspådde var det hur många legender som helst. Alla gamla törstiga original slöt upp mangrant, med Tony Decker i spetsen.
Ett återkommande tema under kvällen var att Tony Decker absolut skulle rycka mig på en femhundring. Jag förklarade att det inte var möjligt i o med att det i min ficka fanns 930 kr. En vanlig person skulle du sluta fråga. Men inte Decker. Fortsatt tjat. Det blev inte heller bättre av att Myhre underminerade mig genom att lägga in små brasklappar i diskussionen. Kommentarer som att "Gurkan har alltid en 10-20 lax med sig ut på krogen" gjorde att han fick vatten på sin kvarn. Till slut skrek han att han ville "fick-panta" mig. Alltså vända ut och in på mina fickor för att kontrollera att mitt påstående var sant. Jag skrattade så tårarna rann, och Myhre likaså.
Säga vad man vill om Decker, men han är förjävla kylig emellanåt. I tidigare blogg-inlägg visade jag en video när Decker spelade krog-blackjack. Filmad av Gurra. Decker påstod att när han såg videon för första gången hade han ingen aning om han skulle vinna eller förlora given :) Dessutom lät han meddela att han skulle stämma Gurra. Advokater var redan inkopplade tydligen.
Vad hände mer? Jo, i det gamla anrika "Röda rummet" som en gång var hemvist för grevar och baroner, valde en gäst att lägga en spya. På heltäckningsmattan. Proffsig som han/hon var fortsatte festen som vanligt. Ingen utrymde rummet utan festen fortsatte i samma tempo.
Utanför entrén stod det gamla klientelet (svartrockare, punkare och kommunister) och skanderade:
- Skepparn är tillbaka, skepparn är tillbaka.
Hur nöjda som helst över att deras gamla härliga krog är tillbaka. Ingen av dom märkte att det istället för trägolv var heltäckningsmatta, samt att både bord och stolar var utbytta mot nya. Dock sa Jonas att det var bra gäster som hade fin handlings-frekvens i baren.
Senare del av natten spenderades på Oscar, och då företrädesvis shottandes i nedre baren. Köpte in 4 minttu och skulle dela dom med Montell, Macke och Lina. Svår förhandling inleddes och Macke ville knappt dricka. Men jag har för mig att det nästan slutade med att han drack upp Linas oxå. Men vad skulle karln göra efter att ha sett Telia-pappan inne på herrarnas?
Senare på natten var jag, Johan Jonsson och Heders-Lise och handlade smörgåsar på Subway. Kvällen slutade strax därefter, men inte innan vi satt in fötterna hos Gurra en liten sväng. Där var det full galej. Musik strömmade ur högtalarna och ur sovrummet strömmade en tvärarg lillebror Tägström. Han skulle tydligen arbeta tidigt på söndagmorgon och bannade Gurras hela existens. Sedan tog han sitt pick och pack och promenerade bort till sina föräldrar istället.
Återkommer senare om söndagen. Mat måste jagas och bilar måste hämtas från verkstaden.
fredag 24 oktober 2008
En röst i natten
...
Det ringde i min telefon kl 3 inatt. Nyvaket svarade jag och blev tillfrågad ifall jag "kunde rafsa på mig lite kläder och arrangera ett efterspel nere på klubben". Agera dealer alltså. För några fylltrattar som Hasse och HedersGurra hittat på kasinot.
Inte så troligt. Jag somande på soffan 00:45. Skulle se på den eminenta tv-serien "Cheers" som började 01:00 och sedan gå och lägga mig. Trött av gårdagens idrottande och rännande blev det lampsläckning i förtid. Skönt då att vakna till telefonsamtalet 03:00. Inte alls.
Det blev inget efterspel för mig. Mest eftersom lokalen har varit vattenskadad, och således blivit rensad på allt innehåll. Detta innefattar bord och stolar samt kortlekar och marker. Lätt att ordna ett efterspel då. Ska man fantisera fram sina kort eller?
Hursomhelst blev det tydligen spel hemma hos Gurra, och att döma av vad jag hört var det en hel del legender på plats.
Bland annat en yr-kepa från Östersund som hade med sig en kvarting Laphroig. Denna fina whiskey ville han sälja till dom andra spelarna. Någon hade kastat fram 20 kr, vilket han nästan såg som en förolämpning för så pass lyxig sprit. Han fick dricka upp skiten själv.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Avslutningsvis. Läste på Aftonbladet att en kemtvätt blivit stämd på 23 miljoner för att ha slarvat bort en kunds byxor. Vi vet alla att jänkarna är sjuka på det sätttet. Allehande galna stämningar har vunnit laga kraft genom åren.
Advokater i USA kan vara dom största svinen. Låt säga att ett läkemedelsföretag sålt en medicin med någon okänd, ganska ofarlig, biverkning. Det man gör då är att stämma läkemedelsbolaget i en gruppstämning. Advokater tar kontakt med alla kända användare av medicinen. Förklarar sin enorma sympati samt att en stämning vore på sin plats. Patienten skriver på att advokaten kan representera sin sak, för det milda arvodet av kanske 30% av eventuellt skadestånd. Advokaten har egentligen inget hopp om att ärendet någonsin ska gå till en rättegång. Vad han är ute efter är att läkemedelsbolaget vill göra upp utanför rätten.
Bolaget vill absolut inte riskera att förlora i en rättegång, vilket även skulle innebära massvis med negativ PR. Därför gör man upp i godo och betalar en viss del av summan man blivit stämd på. Advokat-firman tjänar as-mycket pengar eftersom man tagit sig an massvis av kunder. Den enskilda patienten får nästan ingenting eftersom ersättningen utslaget på en person inte blir mycket att hänga i granen. Så den stackars människan får några tusen dollar medan advokatfirman kanske lyfter ut 10 miljoner dollar. Rättvisa skipad.
Det finns en bra bok som behandlar det här ämnet. Mycket intressant även om den säkert är lite kryddad. Kommer inte ihåg vem som skrivit den. Hade för mig att det var Baldacci, men hittar den inte i listan över hans böcker.
Det ringde i min telefon kl 3 inatt. Nyvaket svarade jag och blev tillfrågad ifall jag "kunde rafsa på mig lite kläder och arrangera ett efterspel nere på klubben". Agera dealer alltså. För några fylltrattar som Hasse och HedersGurra hittat på kasinot.
Inte så troligt. Jag somande på soffan 00:45. Skulle se på den eminenta tv-serien "Cheers" som började 01:00 och sedan gå och lägga mig. Trött av gårdagens idrottande och rännande blev det lampsläckning i förtid. Skönt då att vakna till telefonsamtalet 03:00. Inte alls.
Det blev inget efterspel för mig. Mest eftersom lokalen har varit vattenskadad, och således blivit rensad på allt innehåll. Detta innefattar bord och stolar samt kortlekar och marker. Lätt att ordna ett efterspel då. Ska man fantisera fram sina kort eller?
Hursomhelst blev det tydligen spel hemma hos Gurra, och att döma av vad jag hört var det en hel del legender på plats.
Bland annat en yr-kepa från Östersund som hade med sig en kvarting Laphroig. Denna fina whiskey ville han sälja till dom andra spelarna. Någon hade kastat fram 20 kr, vilket han nästan såg som en förolämpning för så pass lyxig sprit. Han fick dricka upp skiten själv.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Avslutningsvis. Läste på Aftonbladet att en kemtvätt blivit stämd på 23 miljoner för att ha slarvat bort en kunds byxor. Vi vet alla att jänkarna är sjuka på det sätttet. Allehande galna stämningar har vunnit laga kraft genom åren.
Advokater i USA kan vara dom största svinen. Låt säga att ett läkemedelsföretag sålt en medicin med någon okänd, ganska ofarlig, biverkning. Det man gör då är att stämma läkemedelsbolaget i en gruppstämning. Advokater tar kontakt med alla kända användare av medicinen. Förklarar sin enorma sympati samt att en stämning vore på sin plats. Patienten skriver på att advokaten kan representera sin sak, för det milda arvodet av kanske 30% av eventuellt skadestånd. Advokaten har egentligen inget hopp om att ärendet någonsin ska gå till en rättegång. Vad han är ute efter är att läkemedelsbolaget vill göra upp utanför rätten.
Bolaget vill absolut inte riskera att förlora i en rättegång, vilket även skulle innebära massvis med negativ PR. Därför gör man upp i godo och betalar en viss del av summan man blivit stämd på. Advokat-firman tjänar as-mycket pengar eftersom man tagit sig an massvis av kunder. Den enskilda patienten får nästan ingenting eftersom ersättningen utslaget på en person inte blir mycket att hänga i granen. Så den stackars människan får några tusen dollar medan advokatfirman kanske lyfter ut 10 miljoner dollar. Rättvisa skipad.
Det finns en bra bok som behandlar det här ämnet. Mycket intressant även om den säkert är lite kryddad. Kommer inte ihåg vem som skrivit den. Hade för mig att det var Baldacci, men hittar den inte i listan över hans böcker.
torsdag 23 oktober 2008
www.FOTFEL.com
...
När man har idrottat, hunnit fräscha till sig och sedan sätter sig i soffan och slötittar på TV, då mår man nog så bra som det är möjligt i det här livet.
Kom precis hem från squashen, där jag med nöd och näppe vann alla mina set. Foten jävlades något otroligt. Inte så att det gjorde speciellt ont. Snarare att jag inte våga belasta den, vilket fick effekten att jag kom fel till alla bollar och därmed slog urusla slag. Min lagpartner spelade dock som en dröm. Efter matchen var klar spelade vi en intern match, och jag som brukar vinna normalt fick nu stryk i tre raka. Det blir kraftig revansch nästa vecka då spiken har försvunnit ur mitt minne.
Var nere på Skeppsbron tidigt imorse för att hjälpa Jonas lite. Blev väl inte att jag hjälpte till så speciellt mycket, men jag följde med honom på diverse ärenden. Hela Birsta-svängen plus lite andra butiker. Det jag missat när det gäller inredningsprylar efter idag är inte värt att veta.
Man hör från diverse källor att Jonas och Björn, precis som ett gammalt gift par, tydligen tjafsar om de minsta av detaljer. Vad det ska vara för ljusstakar, vilket färg på tapeterna, om osten ska vara ovanför eller nedanför skinkan på snittarna som ska bjudas på invigningen. Fantastiskt lustigt. Filma dom här grälen och sälj medlemsskap för 100 kr på sidan jonasobjorniluven.com.
I övrigt händer inte mycket och jag känner att de senaste inläggen varit sämst. Därför lägger jag ner pennan och återkommer med nya krafter efter en helg i nykterhetens tecken. Haha, troligt. Det krävs ett mirakel för att komma undan lördagsäventyr.
Trevlig helg, turmänniskor.
När man har idrottat, hunnit fräscha till sig och sedan sätter sig i soffan och slötittar på TV, då mår man nog så bra som det är möjligt i det här livet.
Kom precis hem från squashen, där jag med nöd och näppe vann alla mina set. Foten jävlades något otroligt. Inte så att det gjorde speciellt ont. Snarare att jag inte våga belasta den, vilket fick effekten att jag kom fel till alla bollar och därmed slog urusla slag. Min lagpartner spelade dock som en dröm. Efter matchen var klar spelade vi en intern match, och jag som brukar vinna normalt fick nu stryk i tre raka. Det blir kraftig revansch nästa vecka då spiken har försvunnit ur mitt minne.
Var nere på Skeppsbron tidigt imorse för att hjälpa Jonas lite. Blev väl inte att jag hjälpte till så speciellt mycket, men jag följde med honom på diverse ärenden. Hela Birsta-svängen plus lite andra butiker. Det jag missat när det gäller inredningsprylar efter idag är inte värt att veta.
Man hör från diverse källor att Jonas och Björn, precis som ett gammalt gift par, tydligen tjafsar om de minsta av detaljer. Vad det ska vara för ljusstakar, vilket färg på tapeterna, om osten ska vara ovanför eller nedanför skinkan på snittarna som ska bjudas på invigningen. Fantastiskt lustigt. Filma dom här grälen och sälj medlemsskap för 100 kr på sidan jonasobjorniluven.com.
I övrigt händer inte mycket och jag känner att de senaste inläggen varit sämst. Därför lägger jag ner pennan och återkommer med nya krafter efter en helg i nykterhetens tecken. Haha, troligt. Det krävs ett mirakel för att komma undan lördagsäventyr.
Trevlig helg, turmänniskor.
onsdag 22 oktober 2008
På fotfronten intet nytt
...
Igår åkte jag upp på sjukhuset för omplåstring och tillsyn av min svåra skada. Det kändes som kallbrand och amputering låg nära till hands.
Det tyckte inte sköterskan jag besöke utan hon gav mig alla ingredienser till att tillverka min egen omslag. Alsolsprit, kompresser, bandage samt proffstejp. Alsolspriten torkar tydligen ut huden och suger på så sätt upp all smuts etc. När jag tog av mig bandaget när jag kom hem var huden helt igentorkad och jag funderade på om det där omslaget gjorde mer skada än nytta. Ska göra ett nytt idag, fast vara lite mer sparsam med alsolspriten.
Sa att jag eventuellt skulle hjälpa Jonas och Björn på Skeppsbron idag. Det var tydligen tusen saker att göra och en chaufför till att hämta massa saker behövdes. Men tror tyvärr att detta måsta ställas in eftersom jag har exakt samma fotvärk som igår. Min squashmatch imorgon ligger inte alls särskilt bra till och det grämer mig något otroligt.
För övrigt stöter man på vinnare på de mest otippade ställen nuförtiden. Pizza-servitören på Jop's lät igår meddela att han kvällen innan vann $1,059. Grattis grattis.
Såg att Chamat vunnit 3 raka i US Open, som pågår i Chesapeake, USA. Det är dubbel-cup hela vägen och om man tidigt kommer på förlorarsidan måste man vinna otroligt många matcher för att ta sig någonstans.
Idag möter han Jose Parica, en gammal money-gambler som definitivt har sina bästa år bakom sig. Vinner han den får han antagligen möta Shane Van Boening. Men det vore roligare om han får möta sin gamla goda vän Charlie Williams. Såhär lät det på fyllan för ett tag sedan.
- Setup ut the fucking match. I want to play for $50,000
Igår åkte jag upp på sjukhuset för omplåstring och tillsyn av min svåra skada. Det kändes som kallbrand och amputering låg nära till hands.
Det tyckte inte sköterskan jag besöke utan hon gav mig alla ingredienser till att tillverka min egen omslag. Alsolsprit, kompresser, bandage samt proffstejp. Alsolspriten torkar tydligen ut huden och suger på så sätt upp all smuts etc. När jag tog av mig bandaget när jag kom hem var huden helt igentorkad och jag funderade på om det där omslaget gjorde mer skada än nytta. Ska göra ett nytt idag, fast vara lite mer sparsam med alsolspriten.
Sa att jag eventuellt skulle hjälpa Jonas och Björn på Skeppsbron idag. Det var tydligen tusen saker att göra och en chaufför till att hämta massa saker behövdes. Men tror tyvärr att detta måsta ställas in eftersom jag har exakt samma fotvärk som igår. Min squashmatch imorgon ligger inte alls särskilt bra till och det grämer mig något otroligt.
För övrigt stöter man på vinnare på de mest otippade ställen nuförtiden. Pizza-servitören på Jop's lät igår meddela att han kvällen innan vann $1,059. Grattis grattis.
Såg att Chamat vunnit 3 raka i US Open, som pågår i Chesapeake, USA. Det är dubbel-cup hela vägen och om man tidigt kommer på förlorarsidan måste man vinna otroligt många matcher för att ta sig någonstans.
Idag möter han Jose Parica, en gammal money-gambler som definitivt har sina bästa år bakom sig. Vinner han den får han antagligen möta Shane Van Boening. Men det vore roligare om han får möta sin gamla goda vän Charlie Williams. Såhär lät det på fyllan för ett tag sedan.
- Setup ut the fucking match. I want to play for $50,000
tisdag 21 oktober 2008
Spanska ridskolan i Madrid
...
Hittade just en rolig video på Rekatocklart.se. Dom har någon typ av nedräkning över 100 idrottsögonblick i svensk historia. Vissa är sjukt roliga. Bland annat den här:
Det är en rysk kille som heter Alexei som är med i en frågesport. På sista frågan svarar han fel och förlorar därmed tävlingen. Men eftersom han påstår att han egentligen visste det rätta svaret tänker han inte acceptera att förlora tävlingen.
Hittade just en rolig video på Rekatocklart.se. Dom har någon typ av nedräkning över 100 idrottsögonblick i svensk historia. Vissa är sjukt roliga. Bland annat den här:
Det är en rysk kille som heter Alexei som är med i en frågesport. På sista frågan svarar han fel och förlorar därmed tävlingen. Men eftersom han påstår att han egentligen visste det rätta svaret tänker han inte acceptera att förlora tävlingen.
Huvudet på spiken
...
Det finns ett uttryck som heter att man "slår huvudet på spiken". Det gjorde jag nyss. Eller inte riktigt, utan jag "slog foten på spiken". Eller inte riktigt, utan spikjäveln genom hela foten.
Jag och Tony var ner på Skeppsbron och hälsade på Jonas. Vi skulle titta till hur det ser ut inför lördagens nyinvigning. Eftersom vanliga entrén var stängd gick vi in bakvägen. Där lag en massa brädor och byggmaterial kvar sedan ombyggnationen. Jag valde en alternativ väg genom bråten men var tvungen att vända eftersom det låg massa kablar i vägen för min framfart. Efter jag snurrat runt tappade jag balansen lite (det var mörkt) och satte ner högerfoten för att stödja mig. Rätt på en bräda med en spik som stod rätt upp. För att få bort spikbrädan från foten satte jag ner vänsterfoten och skulle trycka emot. Fast där var det också en spik. Den spiken gick inte genom foten men däremot gjorde den att jag var tvungen att stödja på högerfoten igen så att jag kunde hitta ett nytt ställa att trampa ner vänstertassen på. Det här resulterade i att spiken satt kvar i foten flera sekunder extra.
Haltandes linkade jag in på restaurangen och smärtan var pulserande och intensiv. Jonas hittade inte förbandslådan heller så jag fick nöja mig med att skölja såret med lite ren vodka samt tejpa med ett par plåster. Jonas tyckte att detta kan ses som en smygöppning av Skeppsbron
För att vara på säkra sidan ringde jag sjukvårdsupplysningen. En infektion verkade vara det värsta som kunde hända, eftersom ungdomar i min ålder tagit stelkramsspruta i ungdomsåren. Infektion skulle märkas genom feber och ett mycket ömt och irriterat sår. Hoppas jag slipper detta. Har nämligen squash på torsdag som jag gärna inte vill missa. Jag har ett gott läkekött men samtidigt en överjävlig otur. Så det är väl hugget som stucket om jag, för att citera Tony, "kommer att vakna med en fotbolls-fot". Det som inte dödar stärker en. Ytterligare en typ av olycka att lägga till arkivet. Ett arkiv som består av diverse vederstyggliga drabbningar. Vad sägs om:
- Bruten handled efter att ha vurpat på cykel och flygit 5 meter i luften
- Krossat foten i vikdörren som delade av Hagaskolans gympasal
- Öppnat en glasflaska mot en stålramp, sluntit, och fått hela flaskan rätt genom fingret
- Tappat ett "butterfly" rätt på foten, träffat en pulsåder, och blödigt någonting makalöst
- Fastnat med ett finger i dörren på pappas jobb när han med kraft stängde den
- Fastnat med plånboken i diverse spelmaskiner i mina yngre dagar
Spelade för övrigt en squash-match i eftermiddags. Återigen mot en kille som spelar i div.1, men som varit borta ett tag till följd av en skada. Jag torskade stort, 4-1 i set. Fast hade jag spelat lite bättre hade jag kunnat ge honom en någorlunda match. Det var hyfsat jämna bolldueller men det slutade alltid med att jag slog ett dåligt slag som kom mitt i banan och sedan avgjorde han. När man möter en sämre spelare brukar man slappna av, vilket kan ha varit fallet för honom. Men jag hade ändå chansen i bollarna och det får ses som ett bra tecken.
Angående helgens begivenheter återkommer jag när jag orkar ladda upp bilderna. Historiskt sett brukar detta ta ganska lång tid, och det kommer inte gå snabbare för att Rille vibbar mig på msn 100 gånger om dagen. Han vill komma åt ett par foton med motiveringen "att mina bloggläsare skriker efter bilderna". Dom får skrika ett tag, min vän. :)
Och slutligen. Magnus Ugglas blogg är tydligen tillbaka. Jippi. Det var min favoritläsning på internet förut. Ni hittar den på www.magnusuggla.nu
Det finns ett uttryck som heter att man "slår huvudet på spiken". Det gjorde jag nyss. Eller inte riktigt, utan jag "slog foten på spiken". Eller inte riktigt, utan spikjäveln genom hela foten.
Jag och Tony var ner på Skeppsbron och hälsade på Jonas. Vi skulle titta till hur det ser ut inför lördagens nyinvigning. Eftersom vanliga entrén var stängd gick vi in bakvägen. Där lag en massa brädor och byggmaterial kvar sedan ombyggnationen. Jag valde en alternativ väg genom bråten men var tvungen att vända eftersom det låg massa kablar i vägen för min framfart. Efter jag snurrat runt tappade jag balansen lite (det var mörkt) och satte ner högerfoten för att stödja mig. Rätt på en bräda med en spik som stod rätt upp. För att få bort spikbrädan från foten satte jag ner vänsterfoten och skulle trycka emot. Fast där var det också en spik. Den spiken gick inte genom foten men däremot gjorde den att jag var tvungen att stödja på högerfoten igen så att jag kunde hitta ett nytt ställa att trampa ner vänstertassen på. Det här resulterade i att spiken satt kvar i foten flera sekunder extra.
Haltandes linkade jag in på restaurangen och smärtan var pulserande och intensiv. Jonas hittade inte förbandslådan heller så jag fick nöja mig med att skölja såret med lite ren vodka samt tejpa med ett par plåster. Jonas tyckte att detta kan ses som en smygöppning av Skeppsbron
För att vara på säkra sidan ringde jag sjukvårdsupplysningen. En infektion verkade vara det värsta som kunde hända, eftersom ungdomar i min ålder tagit stelkramsspruta i ungdomsåren. Infektion skulle märkas genom feber och ett mycket ömt och irriterat sår. Hoppas jag slipper detta. Har nämligen squash på torsdag som jag gärna inte vill missa. Jag har ett gott läkekött men samtidigt en överjävlig otur. Så det är väl hugget som stucket om jag, för att citera Tony, "kommer att vakna med en fotbolls-fot". Det som inte dödar stärker en. Ytterligare en typ av olycka att lägga till arkivet. Ett arkiv som består av diverse vederstyggliga drabbningar. Vad sägs om:
- Bruten handled efter att ha vurpat på cykel och flygit 5 meter i luften
- Krossat foten i vikdörren som delade av Hagaskolans gympasal
- Öppnat en glasflaska mot en stålramp, sluntit, och fått hela flaskan rätt genom fingret
- Tappat ett "butterfly" rätt på foten, träffat en pulsåder, och blödigt någonting makalöst
- Fastnat med ett finger i dörren på pappas jobb när han med kraft stängde den
- Fastnat med plånboken i diverse spelmaskiner i mina yngre dagar
Spelade för övrigt en squash-match i eftermiddags. Återigen mot en kille som spelar i div.1, men som varit borta ett tag till följd av en skada. Jag torskade stort, 4-1 i set. Fast hade jag spelat lite bättre hade jag kunnat ge honom en någorlunda match. Det var hyfsat jämna bolldueller men det slutade alltid med att jag slog ett dåligt slag som kom mitt i banan och sedan avgjorde han. När man möter en sämre spelare brukar man slappna av, vilket kan ha varit fallet för honom. Men jag hade ändå chansen i bollarna och det får ses som ett bra tecken.
Angående helgens begivenheter återkommer jag när jag orkar ladda upp bilderna. Historiskt sett brukar detta ta ganska lång tid, och det kommer inte gå snabbare för att Rille vibbar mig på msn 100 gånger om dagen. Han vill komma åt ett par foton med motiveringen "att mina bloggläsare skriker efter bilderna". Dom får skrika ett tag, min vän. :)
Och slutligen. Magnus Ugglas blogg är tydligen tillbaka. Jippi. Det var min favoritläsning på internet förut. Ni hittar den på www.magnusuggla.nu
söndag 19 oktober 2008
Det går som på en osmord räls
...
Sitter på tågstationen i Gävle och väntar på mitt 21:27 tåg som enbart blivit försenat med en hel timme. Det beror på en urspårning i Stockholm och det påverkar över 10.000 resenärer, enligt Aftonbladet. Hyggligt irriterande. Dessutom är biljettautomaterna ur funktion så jag kan inte ens hämta ut den. Gissningsvis kommer konduktören att protestera när jag visar upp mitt bokningsnummer istället för en pappersbiljett.
Trasig från igår kombinerat med tåg-debaclet gör att jag är farligt nära gränsen för vad som accepteras, så om det börjar jävlas med biljetten kan det bli en total urspårning från min sida.
Gårdagens fest var väldigt trevlig och jag återkommer om den imorgon. Tog några bilder som jag tänkte ladda upp oxå.
lördag 18 oktober 2008
Klara.....färdiga....gå
...
Snart går startskottet till dagens festligheter.
Vi ska precis trampa iväg till systembolaget och rille låter hälsa att han ska inhandla en flaska Malibu samt 2 flaskor champagne.
Dessutom ringde födelsebarnet och undrade ifall jag hade någon musik på min dator. Hans egen var tom på låtar och nu ska tydligen min dator vara stereo ikväll. Man vet ju hur det kommer att sluta. Folk ska med kladdiga fingrar fram och visa gamla youtube-klipp etc. Så tack för den här tiden min vän. Imorgon kommer du vara i 2 delar.
Snart går startskottet till dagens festligheter.
Vi ska precis trampa iväg till systembolaget och rille låter hälsa att han ska inhandla en flaska Malibu samt 2 flaskor champagne.
Dessutom ringde födelsebarnet och undrade ifall jag hade någon musik på min dator. Hans egen var tom på låtar och nu ska tydligen min dator vara stereo ikväll. Man vet ju hur det kommer att sluta. Folk ska med kladdiga fingrar fram och visa gamla youtube-klipp etc. Så tack för den här tiden min vän. Imorgon kommer du vara i 2 delar.
Bandy bandy
...
Så har man då sett div.1 matchen mellan Runsten och Godis (egentligen GGIK). Som Jonas Brodén förklarade står förkortningen för Gävles Godtemplares IdrottsKlubb, och för inte alltför länge sedan var medlemmarna bundna till ett nykterhetslöfte. Så är inte fallet idag. Många innebandyklubbar består av några riktigt rejäla kålsupare (läs törstpälsar)
Detta var inte bara en match mellan två Gävle-lag. Det var även en match mellan rilles polare Thojan och hans bror Pelle. För övrigt kunde Rille alla spelare i Runsten plus att han kände alla i publiken. Det var hans frisörer, Thojans mamma, någon annans flickvän etc etc.
Hallen var så gott som fullsatt. En ovanligt stor andel av publiken bestod av så kallade äckelbarn. Ni vet, såna där små falaflar med mjölktänder och gäll skrikig stämma. En stämma dom gärna luftar och låter alla i sin omgivning lyssna till.
Kunde inte i mina vildaste drömmar tro att innebandy kunde vara roligt. Men det var det. Ganska mycket fart och fläkt och det hände saker hela tiden. Dessutom satt vi i vårat gäng och gafflade och kryddade på handlingen med diversa glada tillrop och så vidare.
Godis var stora favoriter på förhand, men efter första perioden ledde Runsten med 2-0. I andra blev det en snabb reducering till 1-2. Matchen gick in i en fas där Runsten var tvungen att näta för att inte bli omkullsprungna. Då klev Thojan fram och stänkte in en pastej. Glädjen var total och han gjorde sälen á la Anja. Tyvärr räckte inte denna strut till att vinna matchen, för i tredje perioden kom Godis ikapp och förbi. Tragiskt för Runsten men dom kämpade alla fall tappert.
Det höll till och med att bryta ut ett slagsmål i början av matchen och trots att jag är snabb hann jag inte fram med kameran. Såhär såg det ut strax efteråt alla fall. Stor turbulens kring domaren och från vårt håll godades det rejält på några riktiga rallarsvingar.
Förhoppningsvis kommer det en video nedanför. Blir intressant att se om det fungerar. Det är en straff som Runsten hade i början av matchen när dom fortfarande ledde med 2-0. Lite nonchalant ansats tycker jag.
Slutligen ett litet foto på panelhönorna Rille och Jocke "VonAnka" Brigell. Just precis, det är han som är fader till bilden på Pokerstars där JvA ser riktigt rekordelak ut. Fotot är lite suddigt till följd av min svåra tremor. Observera brillsnoken längsts bort till vänster på samma rad. Vet inte vem det är, men jag misstänker att han har något form av trassel med synen.
God natt. Imorgon blir det partaj......
Så har man då sett div.1 matchen mellan Runsten och Godis (egentligen GGIK). Som Jonas Brodén förklarade står förkortningen för Gävles Godtemplares IdrottsKlubb, och för inte alltför länge sedan var medlemmarna bundna till ett nykterhetslöfte. Så är inte fallet idag. Många innebandyklubbar består av några riktigt rejäla kålsupare (läs törstpälsar)
Detta var inte bara en match mellan två Gävle-lag. Det var även en match mellan rilles polare Thojan och hans bror Pelle. För övrigt kunde Rille alla spelare i Runsten plus att han kände alla i publiken. Det var hans frisörer, Thojans mamma, någon annans flickvän etc etc.
Hallen var så gott som fullsatt. En ovanligt stor andel av publiken bestod av så kallade äckelbarn. Ni vet, såna där små falaflar med mjölktänder och gäll skrikig stämma. En stämma dom gärna luftar och låter alla i sin omgivning lyssna till.
Kunde inte i mina vildaste drömmar tro att innebandy kunde vara roligt. Men det var det. Ganska mycket fart och fläkt och det hände saker hela tiden. Dessutom satt vi i vårat gäng och gafflade och kryddade på handlingen med diversa glada tillrop och så vidare.
Godis var stora favoriter på förhand, men efter första perioden ledde Runsten med 2-0. I andra blev det en snabb reducering till 1-2. Matchen gick in i en fas där Runsten var tvungen att näta för att inte bli omkullsprungna. Då klev Thojan fram och stänkte in en pastej. Glädjen var total och han gjorde sälen á la Anja. Tyvärr räckte inte denna strut till att vinna matchen, för i tredje perioden kom Godis ikapp och förbi. Tragiskt för Runsten men dom kämpade alla fall tappert.
Det höll till och med att bryta ut ett slagsmål i början av matchen och trots att jag är snabb hann jag inte fram med kameran. Såhär såg det ut strax efteråt alla fall. Stor turbulens kring domaren och från vårt håll godades det rejält på några riktiga rallarsvingar.
Förhoppningsvis kommer det en video nedanför. Blir intressant att se om det fungerar. Det är en straff som Runsten hade i början av matchen när dom fortfarande ledde med 2-0. Lite nonchalant ansats tycker jag.Slutligen ett litet foto på panelhönorna Rille och Jocke "VonAnka" Brigell. Just precis, det är han som är fader till bilden på Pokerstars där JvA ser riktigt rekordelak ut. Fotot är lite suddigt till följd av min svåra tremor. Observera brillsnoken längsts bort till vänster på samma rad. Vet inte vem det är, men jag misstänker att han har något form av trassel med synen.
God natt. Imorgon blir det partaj......
fredag 17 oktober 2008
Neeeeeeeeeeeeej
...
Oh dear God, have mercy on me.
Vi stannade just i Hudiksvall och det klev på en myriad av människor. Måtte ingen sätta sig bredvid mig. Nu gäller det att inte titta någon i ögonen och istället se upptagen och otrevlig ut. Om någon ska sitta bredvid mig ska jag åtminstone vara deras sista alternativ när dom scannar av tågvagnen.
Självklart har jag jacka, dricka, ipod, dataväska och andra attiraljer utlagda över den lediga stolen. Allt för att minska chansen till nersittning.
Nu förstår jag varför biljetten kostade 116 kronor. Aldrig igen, aldrig igen
Oh dear God, have mercy on me.
Vi stannade just i Hudiksvall och det klev på en myriad av människor. Måtte ingen sätta sig bredvid mig. Nu gäller det att inte titta någon i ögonen och istället se upptagen och otrevlig ut. Om någon ska sitta bredvid mig ska jag åtminstone vara deras sista alternativ när dom scannar av tågvagnen.
Självklart har jag jacka, dricka, ipod, dataväska och andra attiraljer utlagda över den lediga stolen. Allt för att minska chansen till nersittning.
Nu förstår jag varför biljetten kostade 116 kronor. Aldrig igen, aldrig igen
Rälsglidning
...
Sitter på tåget på väg mot min första flaska på mycket länge.
Kvällen ska tydligen spenderas tittandes på innebandy. Det är Thojan som spelar och jag tror det är div.2. Blir intressant att se ifall det är lika trist som jag minns det.
När jag gick i sexan hade Hagaskolan ett stolt innebandylag, bestående av folk från flera årskurser. Dom äldre var riktigt duktiga och titel efter titel spelades hem. Säg den glädje som varar för evigt. Flera av dom äldre bestämde sig för att starta ett eget lag. Kvar stod vi yngre och odugliga, men som ändå var van att vinna.
Efterföljande månader blev ingen rolig historia. Åtminstone inte om man ogillar att förlora. Match efter match torskades, och med de mest abnorma siffror. Spelare flyttades runt och fick prova alla positioner. Kanske kapaciteten fanns där om bara det optimala spelsystemet kunde hittas. Som att dechiffrera en svår kod.
Det fanns ingen kapacitet och till och med tränaren orkade knappt se oss. Vet att jag provade att stå i mål en gång. Det gick ganska bra. Släppte bara in 24 baljor. Tror forftarande det är världsrekord i antal insläppta.
Innan jag klev på tåget köpte jag en sallad på tågstationens restaurang. Ibland känner man på sig när man begår ett misstag. Det här var en sån gång. Det fanns inga färdiga sallader men han upplyste mig om att en ost&skink-sallad kunde vara klar på 4 minuter. Jag såg redan på take away-förpackningsmodellen hur det skulle sluta. I misär. Slutprodukten var blek och innehöll några stackars ostbitar, mindre än 50 gram skinka samt lite gurka och tomat. Dressingen vågade jag inte ens vidröra. Note to self, ät aldrig igen på tågstationen i Sundsvall..
Tjing....
Sitter på tåget på väg mot min första flaska på mycket länge.
Kvällen ska tydligen spenderas tittandes på innebandy. Det är Thojan som spelar och jag tror det är div.2. Blir intressant att se ifall det är lika trist som jag minns det.
När jag gick i sexan hade Hagaskolan ett stolt innebandylag, bestående av folk från flera årskurser. Dom äldre var riktigt duktiga och titel efter titel spelades hem. Säg den glädje som varar för evigt. Flera av dom äldre bestämde sig för att starta ett eget lag. Kvar stod vi yngre och odugliga, men som ändå var van att vinna.
Efterföljande månader blev ingen rolig historia. Åtminstone inte om man ogillar att förlora. Match efter match torskades, och med de mest abnorma siffror. Spelare flyttades runt och fick prova alla positioner. Kanske kapaciteten fanns där om bara det optimala spelsystemet kunde hittas. Som att dechiffrera en svår kod.
Det fanns ingen kapacitet och till och med tränaren orkade knappt se oss. Vet att jag provade att stå i mål en gång. Det gick ganska bra. Släppte bara in 24 baljor. Tror forftarande det är världsrekord i antal insläppta.
Innan jag klev på tåget köpte jag en sallad på tågstationens restaurang. Ibland känner man på sig när man begår ett misstag. Det här var en sån gång. Det fanns inga färdiga sallader men han upplyste mig om att en ost&skink-sallad kunde vara klar på 4 minuter. Jag såg redan på take away-förpackningsmodellen hur det skulle sluta. I misär. Slutprodukten var blek och innehöll några stackars ostbitar, mindre än 50 gram skinka samt lite gurka och tomat. Dressingen vågade jag inte ens vidröra. Note to self, ät aldrig igen på tågstationen i Sundsvall..
Tjing....
Rälsbuss till Gävle, vad det lider
...
What up, fukkers!
Den här bra dygnsrytm har varit en trevlig förändring i mitt liv den senaste veckan. Allt gott måste komma till ett slut, även dessa tidiga morgnar. Efter någon vecka eller så brukar det bli en långsittning och sedan är det tillbaka till sova-hela-dagen-syndromet. Så tack för den här tiden.
Igår var det seriematch på squashen och vi mötte 2 st tjejer. Den ena väldigt duktig trots sin ringa ålder. Tror hon vunnit junior-sm eller liknande. Huromshelst, jag såg till att det blev bra bolldueller och vann till slut alla mina set. Just nu leder vi ligan och jag ser inte många hot eller anledningar till att vi inte skulle vinna. Jesper, min lagkamrat, spelade sjukt bra igår, och om vi fortsätter på inslaget tema kan vi mycket väl vinna nästa division oxå.
Tänkte åka till Gävle idag och försbereda mig för Jesses partaj. Det kanske kan bli några turneringar hemma hos Rille och med lite tur får man resan betald. Därför begav jag mig till Tradera i jakt på såna där billiga 1-kr tågbiljetter som alla människor pratar om.
Det fanns 5-10 resor avseende 12:11 tåget. Men det var full fart på auktionen på samtliga och jag insåg ganska snart att dom kommer gå för runt 200 kr. Köper man direkt på SJ kostar resorna 220 kr för den avgången, så det verkar inte särskilt stor mening att genomgå hela trasslet med bud hit o dit, för att i slutändan tjäna en silverfemma.
Hursomhelst ångrar jag inte att jag aktiverade mitt Tradera-konto. Jag har nämligen hittat en ny hobby. Att fulbjuda på auktioner jag inte har något intresse av att vinna. Det kan jämföras med att agitera när 2 st andra är i en diskussion (Andreas sa till mig igår att din morsa är fet). Jag kommer fortsätta trissa priserna ända till jag råkar bjuda högst och därmed bli tvungen att köpa något.
Igår drev jag upp priserna från 10 kr till 60-70 på en massa tågauktioner. Dagens nöje blir kanske att ge mig i kast med lite mer vanliga saker. Någon gammal vas eller så. Kanske kan driva detta så långt att man kontaktar säljaren i jakt på lite provision?
Rille har förresten bestämt sig för att dricka alkohol för första gången på flera månader lagom till lördagens fest. Historiskt sett har han spelat bort ganska mycket pengar på fyllan, och därav nykterheten. Men nu har han den perfekta planen. En plan som minimerar risken för att några pengar försvinner på småtimmarna. Detaljerna tänker jag inte gå in på, men den innefattar tillfälligt låsta konton samt pengatransaktioner mellan banker. Antar att han är bra törstig som orkar genomgå detta. Detta ska vi fira genom att dricka en Malibu-cola i Rilles ära. Välkommen tillbaka, kompis!
What up, fukkers!
Den här bra dygnsrytm har varit en trevlig förändring i mitt liv den senaste veckan. Allt gott måste komma till ett slut, även dessa tidiga morgnar. Efter någon vecka eller så brukar det bli en långsittning och sedan är det tillbaka till sova-hela-dagen-syndromet. Så tack för den här tiden.
Igår var det seriematch på squashen och vi mötte 2 st tjejer. Den ena väldigt duktig trots sin ringa ålder. Tror hon vunnit junior-sm eller liknande. Huromshelst, jag såg till att det blev bra bolldueller och vann till slut alla mina set. Just nu leder vi ligan och jag ser inte många hot eller anledningar till att vi inte skulle vinna. Jesper, min lagkamrat, spelade sjukt bra igår, och om vi fortsätter på inslaget tema kan vi mycket väl vinna nästa division oxå.
Tänkte åka till Gävle idag och försbereda mig för Jesses partaj. Det kanske kan bli några turneringar hemma hos Rille och med lite tur får man resan betald. Därför begav jag mig till Tradera i jakt på såna där billiga 1-kr tågbiljetter som alla människor pratar om.
Det fanns 5-10 resor avseende 12:11 tåget. Men det var full fart på auktionen på samtliga och jag insåg ganska snart att dom kommer gå för runt 200 kr. Köper man direkt på SJ kostar resorna 220 kr för den avgången, så det verkar inte särskilt stor mening att genomgå hela trasslet med bud hit o dit, för att i slutändan tjäna en silverfemma.
Hursomhelst ångrar jag inte att jag aktiverade mitt Tradera-konto. Jag har nämligen hittat en ny hobby. Att fulbjuda på auktioner jag inte har något intresse av att vinna. Det kan jämföras med att agitera när 2 st andra är i en diskussion (Andreas sa till mig igår att din morsa är fet). Jag kommer fortsätta trissa priserna ända till jag råkar bjuda högst och därmed bli tvungen att köpa något.
Igår drev jag upp priserna från 10 kr till 60-70 på en massa tågauktioner. Dagens nöje blir kanske att ge mig i kast med lite mer vanliga saker. Någon gammal vas eller så. Kanske kan driva detta så långt att man kontaktar säljaren i jakt på lite provision?
Rille har förresten bestämt sig för att dricka alkohol för första gången på flera månader lagom till lördagens fest. Historiskt sett har han spelat bort ganska mycket pengar på fyllan, och därav nykterheten. Men nu har han den perfekta planen. En plan som minimerar risken för att några pengar försvinner på småtimmarna. Detaljerna tänker jag inte gå in på, men den innefattar tillfälligt låsta konton samt pengatransaktioner mellan banker. Antar att han är bra törstig som orkar genomgå detta. Detta ska vi fira genom att dricka en Malibu-cola i Rilles ära. Välkommen tillbaka, kompis!
torsdag 16 oktober 2008
Fika
...
Kom just hem från en frukostfika på Café Eclair med Gotte. Han är för makalös. Först och främst beställde han 6 frallor, vilket bara det är anmärkningsvärt. När tjejen skulle ta betalt råkade hon räkna fel och istället för 90 kr ville hon ha 118 kr. Han påpekade att det fanns en frukostdeal, och om man multiplicerar den 3 gånger kan det aldrig kosta mer än 90 kr. Detta höll hon med om samt ursäktade sitt misstag.
"Ja, det är väl därför du jobbar här" lyckades han klämma fram. Plus allehanda kommentarer kring att det verkar fullt normalt att försöka lura kunderna lite extra. Mr vänlig 2008?
Efter vi fikat klart började jag plocka bort fikaresterna till diskvagnen. Gotte lät då meddela att han aldrig gör det, efter någon incident för länge sedan när den som jobbade sa "låt det där vara, jag tar hand om det". Det verkade som han på allvar trodde att man var till besvär om man plockade undan efter sig.
Han gick ut och rökte och jag plockade undan det sista och gick sedan till kassan för att betala min andra omgång fika. När jag väntade på kortslippen sticker Gotte in huvudet genom dörren och säger att det brinner. Mycket riktigt. När jag plockade av bordet fladdrade en av servetterna iväg. Ner på golvet trodde jag. Icke. Den fladdrade rätt in i ett värmeljus och min fina gest höll istället på att bränna ner stället till grunden. Kanske hade han rätt ändå om att man ska låta fikaresterna vara.
onsdag 15 oktober 2008
Gäsp
...
Att kliva upp 03:00 gör efterföljande kväll till en gäspig historia. Är i skrivande stund så trött att jag skulle kunna somna stående. Men eftersom jag har mat i ugnen måste jag åtminstone hålla mig vaken till jag är klar med det. Vore trist att vakna till ljudet av brandbilar och nere på markplan se brandgubbarna veckla ut studsmattan och skrika "Hoppa, hoppa".
Första delen av dagen tillbringades nere hos Jonas o Björn på Skeppsbron. Det är full renovering och från att bara ha varit restaurang ska det nu bli lite lounge-aktigt. Det primära syftet med det är att få dit lite bertlare. Faktiskt tror jag det kan bli bra. Vore kul att ha ett litet stamhak att besöka som uppvärmning på lördag-eftermiddagar. Både Jonas och Björn har oxå sagt att alla nära vänner kommer dricka gratis åtminstone fram till jul.
Förutom detta lilla (med betoning på lilla) äventyr har dagen inte bjudit på många händelser värda att nämna.
Jag har:
- Spelat biljard en timme, nästan ensam på hallen
- Ätit lunch på Curres
- Kört runt runt med Tony för att bägge fasat för eftermiddagstristessen hemma i lgh
- Nästan grejat hela korsordet i dagens ST
- Sett flera nya "how i met your mother"-avsnitt
- Spelat lite sporadiska små poker-pass och inte ens förlorat pengar
Apropå tv-serier har jag fått nys om en serie, skapad av samma snubbe som gjort "Two and a half men". Den heter "The big bang theory" och utspelar sig bland ett par riktiga töntar (läs brillsnokar) som bor granne med en riktigt het tjej. Deras relation ska tydligen vara rolig. Deras enorma intellekt blandat med hennes enorma anti-intellekt. Ska kollas upp.
Återkommer
Om en timme vaknar tuppen
...
Såja... Då sitter man här igen och väntar på att dagen ska gry. Blev trött igår kväll och somnade redan vid 21. Vid 03 vaknade jag av att telefonen signalerade missade samtal. Ni kan gissa vem det var från. Ledtråd Adde Malmberg.
Det var Rille ja. Han hade kommit 6:a på Boss Medias €50 rebuy turre efter att ha varit chipleader länge. På finalbordet vägrade shortstackarna åka ut, och snart nog hade blindarna stigit och allting blev en enda stor crapshoot. Jaja, det blev alla fall €2.000 cirka så grattis till det. Fortsätt i den där stilen så ska vi snart ställa till med en fylla.
Inspirerad av denna framgång samt i brist på annat att göra kl 04 sparkade jag igång några natt-turneringar på PokerStars. Brillsnokar göre sig icke besvär! Jag fick mest dåliga händer, och när jag väl fick en bra starthand var jag 12:a i mål. Snabb nerstängning och en magisk tristess. Kanska ska ringa till Jonas och kolla om det är full fart på frukosten på skeppsbron.
Idag är det en 2000 SEK omaha turneirng med rebuy på kasinot i stockholm. Vet att Gurra är på plats, och om han spelar den önskas all lycka. Turneringen är som skräddarsydd för honom och hans entourage (några spritdrinkar).
----------------------------------------------------------------------------------
Fick tidigare idag höra en historia om en granne till Lee i Gävle. Han hade tydligen satt en dagens dubbel till dryga 700 ggr pengarna nyligen. 10 kr i insats genererar alltså 7.000 kr.
Fast han hade inte satsat en tia, utan 200 kr. Plus att han hade haft sån feeling att han i sista stund dunkat in ytterligare 500 kr. Första loppet vanns av en häst som stod i 50 ggr, och den som vann i andra stod i dryga 10 ggr.
Vad är det för idiot som spelar 700 kr på någonting som står i närmare 700 gånger pengarna? Jo, en vinnare tydligen. Nu har han 490.000 att roa sig med.
Undrar om han ens tänkte att det kunde vara jobbigt om han får in första loppet och sedan spricker på målfoto i andra? Näe antagligen inte. Det är lättare att bara vinna rätt ut.
----------------------------------------------------------------------------------
Det fanns en tid då jag trodde att tur och otur skulle jämna ut sig under en livstid. Jag inser nu att man måste bli cirka 600-700 år gammal för att detta ska kunna hända. Det måste till några riktiga Alexander Lukas-decennier för att jag ska komma ikapp klungan!
----------------------------------------------------------------------------------
På lördag har Jesse Brodin 30-års fest i Gävle. Ser fram emot att fira honom samt att få dricka sprit för första gången på en månad. Kommer nog att bli mycket roligt och jag gissar på att det blir en del unikum som visar upp sig.
Med lite tur får man höra lite gamla historier från en trasslig ungdom. Sicksackvägen, det var där det hände.
----------------------------------------------------------------------------------
Avslutningsvis ett litet klipp från "How i met your mother", där Barney visar varför hans bachelor's pad inte lämpar sig för kvinnor.
tisdag 14 oktober 2008
Frigöra spänningar i rygg och nacke... not
...
Var ute på Birsta igår och inhandlade en anordning för massage av rygg och nacke. Det är som ett trähandtag där det sitter 4st små hjul. Dessa hjul är gumibeklädda med piggar och ska alltså rullas och ska på så sätt massera och öka blodcirkulationen i berörda områden.
Provade detta några gånger under gårdagen och effekten blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag fick nämligen mer ont. Det var precis som om jag varit så spänd att jag inte haft någon smärta, och att jag nu "väckt" den till liv igen. Hade sån molande värk igår att jag inte kunde göra annat än att försöka somna.
Därför har jag sovit i etapper ända sedan 19:00. Mycket irriterande eftersom jag hade tänkt spela massa kvällsturneringar igår. Antar att jag får skjuta upp planerna till ikväll. Förutsatt att inte smärtan ska hålla på jävlas med mig idag med.
Isåfall får man kanske göra den gamla klassikern. Nämligen att allt vad man kan slå högernäven i väggen. Då kommer jag ha så pass ont i handen att jag inte längre känner min molande värk i axlarna. :)
Idag ska jag nog spela lite biljard. Det har pratats om en 8-ball match där jag ger 1 före till 5. Passar mig perfekt tror jag, men det verkar inte alla inblandade parter tycka (trots att det inte var min idé) eftersom matchen inte verkar bli av.
För övrigt ska jag byta klubb från Sundsvalls biljardsällskap till Gävle BK. Ska bli mycket roligt att få vara med i ett serielag igen. Jag har alltid gillat seriespel och brukar spela ganska bra. Dessutom kan det bli roliga kvällar med lite drickning.
Kommer ihåg senaste seriespelet för Sundsvall. Det var på Söderhallen för ett par år sedan. Jesse Wikner var bla med. Vi åkte från Sundsvall på lördagen kl 07:00 cirka. När vi kommit till Bredsand hade Jesse smygit fram en kvarting whiskey, vilken han flitigt drack ur i ett regelbundet tempo. Den sista skvätten hällde han ner i en Trocadero-flaska och tog med in på hallen. Precis innan första matchen köpte han en kaffe och kryddade med det sista av whiskeyn, varpå motståndaren såg aningen konfunderad ut kring kombinationen Trocadero & kaffe.
måndag 13 oktober 2008
How I met your mother
...
Har precis sett klart andra säsongen av "How I met your mother".
Är djupt imponerad. Det är utan tvekan något av det bästa jag sett när det kommer till tv-serier med humor. Alla karaktärerna är klockrena och fyller upp serien bra. Dessutom är den annourlunda filmad och hoppar fram och tillbaka i tiden, vilket gör att saker man undrat över tidigare, förklaras vid ett senare tillfälle.
Serien är, för att citera, legend.... wait for it....... ary....
Morgon-rapport
...
Så har man då sökt sitt första jobb på ett antal år. Jag har aldrig varit något stort fan av CV-skrivning där varenda liten detalj ska inkluderas. Kan i och för sig bero på att det med mina knasiga sysselsättningar inte funnits så många detaljer värda att nämna.
Ser att börsen rusar uppåt idag. 6% i skrivande stund. Intressant start på dagen och hoppas det vänder den negativism som varit. Inte alls säkert dock, om USA öppnar ner kommer det bli sälj,sälj, sälj sista timmarna.
Igår spelade jag en Omaha Hi/Lo turnering och synade av hela min stora stack med bästa möjliga låg-hand. Trodde jag. Det visade sig att jag inte hade någon låg och dundrade ut mig med att i princip ha spelat brädan. Skickligt.
Gårdagen var i övrigt en trött historia. Var nere på Skeppsbron och åt en stor pizza med Jonas vid 6-tiden. Efter det tvärslocknade jag och har i princip sovit nonstop till kl 08. Tror jag ska ta en promenad även idag. Såg nämligen några bilder av mig själv på facebook från ett par år sedan. Det räcker så....
söndag 12 oktober 2008
Inte miljonär idag heller
...
Kvällens kasino-äventyr slutade i ett svagt moll, trots att jag hade bra kort och borde gått åtminstone några laxar plus.
Spelade allmänt illa och försatte mig i kluriga situationer. Bla:
- Synade av Johan med en medioker hand trots att allt pekade på att han hade en jättestark hand, vilket han såklart hade.
- Raisade i tidigt spår med A9o (katastrof redan där) och kom inte bort från handen på A22Q bräda. Mycket svagt. Synade praktiskt taget för split.
- Synade en raise med AQ och kom inte bort från handen när en okänd spelare överställde för 1900. Visserligen låg det lite döda pengar i potten men jag tror ändå mitt spel var förlorande i längden. Han hade KK och jag köpte ut.
Även fast jag låg bra plus ett tag kände jag en stor besvikelse inombords. Jag är lite av en perfektionist när det kommer till vissa saker, och mitt mål med spelet är att få in poletterna i bra läge. Inte att köpa ut. Får man in pengarna bra ordnar sig resten automatiskt. Så enkelt är det. Normalt brukar jag vara bra på att välja lägen, men inte idag.
Det som är skönt att veta är att mitt spel idag är det sämsta jag kan prestera därnere, och det är fortfarande miltals bättre än andras a-game. Den som har högst lägstanivå i poker är ofta den stora vinnaren. Jämfört med en del av fragglarna därnere håller min lägstanivå hög klass.
Jo, glömde nämna att jag sköt tom i gatorna två när Micke Hallberg hade fyrtal. Det är inte så ofta jag bluffar därnere, och när han drog världens klagovals innan han synade turn förstod jag att det låg en hund begraven. Den handen är jag dock inte så missnöjd med utan tyckte snarare att jag spelade ganska bra. Timingen var däremot illa. Ungefär som att anordna en strand-barbeque under ramadan i Dubai. :)
lördag 11 oktober 2008
Telegram
...
Tänkte bara meddela att det sprack med promenden. Blev upptagen med annat. Nämligen med en så kallad t-u-p-p-l-u-r. Sova kan man aldrig få nog av, vilket nedanstående illustration klart och tydligt visar. Han är även sådär lagomt rund att han kan äta soppa med tallriken stående på överdelen av magen.
Fredagzdanz på kazinot med Skottningz
...
Gårdagen spenderades nykter nere på kasinot. Först familjemiddag, sedan uppfräschning och jakt efter ledig parkering utanför.
Det var 3 bord igång, två st 20/20 och ett 50/50 bord. Eftersom kölistan till de lägre borden var massiv var det lika bra att sätta till sig på det högre spelet. En av spelarna brukar vara där ibland och han har obegränsat med pengar, och spelar därefter. Han raisar nästan varenda hand och om man slår ut hans resultat på ett års tid blir det nog ingen vacker syn. Men han gör det maximalt svårt för alla dödliga genom att spela väldigt aggressivt, och om man vill vinna måste man våga att riskera. Om man har 7500 framför sig är det inte så roligt att hamna all-in innan flop med JJ. Dels för att han kan ha en bättre hand emellanåt, och dels för att ett svagt illamående infinner sig när han skrynklar fram en vinnande K3.
För att göra en snabb historia kort köpte jag in för 2.000 och hoppades kunna bygga upp ett imperium. Det första imperiet blev ett så kallat filippinskt kartongbygge. Inte särskilt högt och en extremt kort hållbarhet. Hamnade all-in med AK mot QQ samt A4s. Det första kortet var en dam och jag var tvungen att reloada.
Hittade AK igen och dubblade upp. Dubblade sedan igen med AJ mot J7 på Jxx flop. Nu var jag uppe i 9.000.
Fick QQ och raisade men blev re-raisad av en duktig spelare som oxå satt med ganska stor stack. Han hade inte spelat en enda hand på länge och det kändes iskallt så jag synade bara (var inne på att folda faktiskt). Flop 356 och han betar 2300. Nu slog jag bara JJ o AK och gjorde precis det som var anledningen till att jag tänkte folda innan flop. Nämligen synade och syltade in mig ännu mer. Turn J. Inget bra kort för mig eftersom det var en av händerna jag slog. Check och garanti-fold om han betar igen. Han checkar bakom o river T går också check check. Han har KK. Surt, men jag kom undan med pengar kvar.
Fick sedan vinna en ganska stor sista pott så dagen blev helt okej.
Runt 02 kom en full kille in på bordet. Han var väldigt hes och lyckades väsa fram något om amarone-viner. Till slut hade han hela baren engagerad i sin jakt på fina viner. Ett tag lät det som han kunde väsa flytande franska, men jag insåg att det var olika druvor och vindistrikt som nämndes. Han fick tag på sitt fina vinglas och bytte sedan bord till 20/20. Hörde inte mycket från honom förrän 10 minuter innan stängning när jag hörde klirret från ett krossat glas och han väste fram "jävlar, där åkte mitt vinglas".
Några minuter senare vände jag mig om för att titta på karln. Då sträcker han sig efter sin grogg, får snedvikt på stolen, vilken viker sig och han faller mot golvet. Han försöker rädda fallet genom att grabba tag i det lilla serveringsbordet. Ej lyckat. Alla glas på bordet åker och hela händelsen slutar i en kakafoni av krossat glas. Själv landar han med huvudet mot väggen. Om ni läst Knasen någon gång vet ni hur han ser ut efter en omgång av Schassen (sgt Snorkel). Precis så såg vår hjälte ut. Ihoptrasslad med krossat glas och en stol som på något underligt sätt vikt sig runt hans kropp.
Resan från flytande franska och amarone-viner till total fylla, krossat glas och nästan livstidsportning kan te sig kortare än man tror.
Nu blir det promenad runt bosvedjan tror jag. Åt 2 chokladkakor inatt och har svåra samvetskval.
fredag 10 oktober 2008
Tennisarmbåge-thursday
...
Idag hade jag seriematch i squash. Eftersom jag spelade även igår hade jag lite träningsvärk plus att jag kände mig allmänt stel. Min tennisarmbåge började jävlas nästan direkt. Normalt känner jag ingenting förrän i slutet av passen, men vid spel flera dagar i rad uppstår en intensiv värk varje gång jag slår till bollen.
Lade på en kylpåse i pauserna för att lindra smärtan lite. Vad får man höra då? Jo, en av squash-mammorna lät meddela att man måste ha en handduk mellan ispåsen och armen för att slippa risken för frostskador. Yeah right. I jämförelse med att skicka i sig 2 minttu 32 sekunder innan stängning på krogen känns det som det gått inflation kring farorna med ispåse.
En i motståndarlaget, Yngve, uttryckte sin oro över att jag spelade med smärta (det var även han som berättade detaljerat om hur ont det gör att knäcka hälsenan vilket fick min hopykondriska hjärna att skicka ut smärta i hälen varje gång jag spelade under flera månaders tid).
Jag svarade nåt i stil med "Ähh, vad är det värsta som kan hända liksom? Armen lär ju inte trilla av direkt"
Han svarade med "Ja det värsta som kan hända är att du måste vila armen i 6-12 månader. Med vila menar jag totalvila och ha armen i en mitella"
GUULP... OUCH... OMFG... anti-ROFFEL och STÅNK
Mitt sjuka huvud började genast måla upp katastrof-scenarion. Yada yada yada...... I will never again play squash back to back days....
Dessutom blev jag inlurad att köpa ett linement på stick som tydligen skulle vara riktigt bra. Smörjde in både tennisarmbågen samt datamuskrångelarmen. Har aldrig känt en sådan brännande eländig smärta. Trodde på allvar att armen skulle brinna upp.
Som glasyr på tårtajäveln glömde jag min yuppienalle (det var här ni hörde det där gamla retro-uttrycket för första gången igen!!) på squashen. Eftersom jag var sist därifrån kunde jag inte ta mig tillbaka in. Så nu är jag utan lur. Får väl hämta den imorgon antar jag. Tänkte ni ringa så gör er icke besvär.
Blev en sväng på kasinot. 2 intressanta saker hände.
1) För första gången på evigheter vann jag en pott där jag var all-in för ett fullt inköp. Ja ni hörde rätt. I finally popped the cherry, för att använda samma metafor som Ivey sa till Negreanu när denne förlorade $1.000.000 i en och samma sittning. Det var även en coinflip, AK mot Sasses påstådda låga pocket-par.
Historiskt sett har jag haft problem med coinflips. Även riktigta slantsinglingar brukar grina mig i ansiktet. Kommer särskilt ihåg några mot Gotte i mina yngre år, när man stod ute i vinterkylan och kastade en enkrona för en hundring per kast. Frusen som en istapp fick man skicka över en tusenlapp och trots att man var brinnandes av raseri tinade varken tår, fingrar eller skägg.
Hade ett kraftigt helskägg i mina yngre år, typ som en skepparkrans. Min kompis Montell var väldigt avundsjuk och hördes ibland mumlandes "Om man ändå fick vara som Gurken. Ledigt cool, törstig och har en stencool snits när han röker"... :)
2) Barpersonalen på kasinot är under all kritik. Alla gamla hederliga, duktiga och trevliga bartenders har gått vidare mot nya äventyr. Lise, Lovisa, Martina och Gröning. Dom är puts väck och ersatta av spolingar som varken har tse looks, tse charm eller tse jävla servicekänsla. Vad dom däremot har är en sjuklig förmåga att ta ordentligt betalt. Planerar att ta med mig egen kaffetermos dit som en stilla protest mot bar-apparaten.
I baren nere har alla clubmedlemmar (alla gäster som varit där mer än 3 ggr) 20% rabatt på maten. Denna rabatt glömde karljäveln bort att knappa in idag. Blev så less att jag inte ens orkade säga till. Varför behöva påminna om en rabatt som 99% av alla gäster är berättigade till. Eller varför överhuvudtaget ha en rabatt om man ändå gör sitt yttersta för att ingen ska veta om den.
Nu kommer det intressanta. Trots att det är samma kassasystem i baren uppe har man där inga 20% rabatt. Därför måste man själv, om man vill ha rabatten, gå ner och beställa. Sedan kan man vänta på maten och själv bära upp den på övervåningen. Det här upptäckte jag inte förrän i förrgår. Beklagade mig för roulette-personalen och Diana förbarmade sig över min arma själ och var snäll nog att ordna så jag fick maten levererad upp och 16 kr tillbaka i rabattpengar. Det var bra att jag fick dom kronorna tillbaka. Mitt totala minus för kvällen sjönk då från 1700 till 1684 kr.
onsdag 8 oktober 2008
Tony Decker i högform...
...
Det blir ett till inlägg. Inte vilket som helst, utan övertrumfen själv. Den är, för att citera Ari i Entourage, golden! Många har längtat efter den här videon så se nu till att upplysa alla om dess existens. Den ligger på Gurras blogg oxå.
HedersGurra och hans vidriga kamera har man ondat på länge nu. Den är framme varje gång man kokar eller är på fyllan. Mycket fult. Men det är väl inte hans fel. Det ingår väl i den där journalist-genen han har att alltid slita fram apparater för dokumentering.
Ibland fyller kamera-amöban sitt syfte. Den här videon är bland det roligaste jag skådat ifall man känner Tony Decker. Han har precis blivit nekad att komma in på kasinot för att han var för onykter. Spelsugen som han är lommar han tillbaka till Oleary's och intar blackjack-bordet i ensam majestät.
Ja resten ser ni själv. Notera Gurras polare, sminkad till invandrare, som jättefull kläcker ur sig "tjena karljävel".
Min dåliga dag blev genast lite mindre dålig. Nu är det slutskrivet från min sida. Garanterat.
Tord.....
...
Nu har jag inte mycket att göra..
Here goes alla fall.
På den gamla pokerklubben i Gävle hängde allehanda tvivelaktiga figurer. En av dom hette Tord och var i 70-års åldern. En vital herre med stort sinne för humor. Tyvärr hade han även en stor aptit för spel om pengar, vilket på sätt och vis är bra eftersom jag annars inte kunnat berätta följande historia.
Tord brukade jobba på klubben. Under den här perioden hade ägarna bestämt att kaffet, som tidigare var gratis, nu skulle börja kosta 10 kr. Alla kaffepengar skulle läggas i en burk, och när den burken innehöll 35.000 kr skulle någon form av ventilation inhandlas. 99% av spelarna rökte i kombination med dålig luftcirkulation och lågt i tak gjorden stanken outhärdlig.
Hursomhelst, kassan hade kommit upp i ett par tusen kronor vid det här tillfället. Tord som själv gillade att spela valde att delta i pokerspelet trots att han jobbade. Han förlorade och gick flera gånger iväg för att sedan återvända med nya pengar, företrädesvis i form av mindre sedlar. Eftersom han normalt inte var stadd i kassan började alla fundera på vart pengarna kom från och alla hade sin lilla aning kring vart han vandrade för påfyllning.
Detta fortsatte en 5-6 gånger. Slutligen går han in i köket, vilket ingen annan varit i närheten av hela kvällen. Efter en stund kommer han ut, slår ut uppgivet med armarna, och utbrister:
"Det är då otroligt. Nu är det någon som snott kaffekassan också!"
Ett större skratt har sällan hörts på ett så pass litet sällskap. Vet inte om jag kanske skrivit om den här incidenten tidigare, men strunt samma.
Förtröttelse
...
Va hemskt....
Har i flera dagar försökt vända tillbaka på dygnet genom att hålla mig vaken hela natten och hela dagen, för att slutligen krascha i säng på kvällen. Mina försök har misslyckats totalt. Har blivit en jättetupplur runt lunch, vilket fullkomligen förstört alltihopa.
Idag är inget undantag. Är just nu jättetrött och vill inget hellre än att sova. Men det går inte. Eller rättare sagt vågar jag inte. Lyckades tidigare lova att spela squash kl 17. Somnar jag nu är det inte stor chans att jag vaknar igen. Som om idrott inte är nog ringde min far och undrade om jag kunde arrangera en liten 4-manna pokerturnering i stugan ikväll. Han ska hålla herrmiddag och vad göra förutom att vända lite kort. Får väl lov att fixa det antar jag...
Här har ni min spådom till vad som händer sedan. Jag kommer köra hela vägen hem med ett öga öppet. Kommer stappla uppför trapporna och in i lägenheten. In i badrummet för extremt snabb tandborstning. Sedan marsch pannkaka i säng.
Det är då problemet brukar upptså. Allting är upplagt för en tupplur man normalt bara fantiserar om. Förutsatt att man kan somna. När jag gör den här dygns-volten brukar jag bli övertrött och inte kunna sova när jag väl ges chansen. Fenomenalt irriterande. Man har kämpat i dagarna tre och slutligen hållt sig vaken i ett helt dygn, bara för att rasera allt och ligga och räkna bräkande får fram till gryningen.
Avslutningsvis en liten tävling. Den som först lämnar en kommentar med rätt svar på följande fråga vinner den stora äran att ta hand om min tvätt imorgon. Det är ingen dålig ära.
På vilket sätt blev jag gjord till åtlöje av en gatuclown i Engelberg, Schweiz?
(Ledtråd är att det handlade om min utstyrsel)
Undra hur många äktenskap den där saxofonen spräckt?
...
Tänkte bryta av ekonomi-snickelidinget med några fina sånger att lyssna på i höstmörkret. Kan den första vara tidernas bästa låt månne?
samt
Någon som hört något med detta lesbiska, folkmusiks-skrålande amerikanska stycke? Fin låt förresten. Btw gillar jag sådan musik. Melissa Etheridge, Jewel, Dar Williams och Ani DiFranco är alla riktigt bra.
Hon har även gjort "Thunder road" i en magisk version tillsammans med Springsteen..
Kommentar på kommentar....
...
Fick många kommentarer på mitt inlägg om bolånekrisen. Bland annat denna:
"Jag skulle vilja göra ett tillägg till ett i annars utmärkt inlägg. Det är att inte endast bankernas girighet som ligger till grund för den uppkommna situation utan f.d. president Clinton har ett stort ansvar.
Under 90-talet hade han en uttalad ambition att även fattiga skulle få äga sina egna bostäder, en sympatisk tanke kan tyckas men ack så fel det slog. Clinton pressade på att de båda bostadslångivarna Fannie Mae och Freddie mac, som nu mer eller mindre har konkat, skulle låna ut till icke kreditvärdiga personer. För att underlätta detta ändrades lagstiftning så att lånestockar i större utsträckning genom de kreativa upplägg du skriver om skulle kunna säljas vidare.
Dessutom infördes hårda diskriminieringsregler, hade en bank större andel vita kunder än svarta utan att kunna förklara varför så riskerade banken stora bötesbelopp.
Resultat av denna i sig goda tanke, att fattiga också ska kunna äga hus, har nu gjort att de fattiga är skuldsatt upp över öronen samt att vi har en global finansiell kris.
Hade bankerna fått agera på marknadsmässiga grunder och fått göra korrekta kreditvärderingar utan påtryckningar från staten så hade denna kris aldrig uppkommit, den hade åtminstone inte varit av samma magnitud. Därför är det så tragiskt när nu så många börjar prata om att vi måste ha mer regleringar, mer lagar som styr bankerna etc. Det är ju just regleringar och försök från statens sida att styra bankerna som skapat denna kris."
Jag läste om den här lagen och att det, precis som du säger, var startskottet till allting.
När jag pluggade vill jag minnas att vi stötte på flera sådana här exempel.
I USA har man i områden maxhyra, dvs att hyran inte får överstiga ett visst kvadratmeterpris. Många ekonomer verkar överens att en sån här åtgärd i själva verket driver upp priserna sett ur ett helhetsperspektiv.
Om maxtaket på hyran sätts lägre än marknadsvärdet blir resultatet att efterfrågan vida överstiger utbudet. En brist på bostäder uppstår. I en konkurrensmarknad skulle då hyrespriset stiga ända till efterfrågan möter utbudet. Men eftersom det finns ett maxtak kan inte detta hända, och utbudsbristen kvarstår.
Denna överblivna efterfrågan måste ta vägen någonstans, rimligen till närliggande områden där det inte finns maxtak. Efterfrågan på dom lägenheterna blir större än vad det skulle vara om inte maxtaket fanns i andra områden. Den höga efterfrågan och det lilla utbudet, bägge orsakade av maxtaket, driver upp priserna i det här området. Pristegringen kan bli så markant att om man slår ut en genomsnittlig kvadratmeterhyra i totalt för lägenheter med och utan maxtak kan priset bli högre än om man inte haft maxtak alls.
I området där maxtaket finns kanske hyrorna blir billigare än om att det rådde marknadsmässiga hyror. Men tack vare detta håller många fast vid sina lägenheter när man väl fått tag på en. Detta gör att en stor del lägenheter som annars skulle komma ut på marknaden inte gör det, eftersom hyresgästen väljer att behålla lägenheten tack vare det lägre priset.
Den totala nyttan blir därmed många gånger negativ och den statliga inblandningen, vars syfte var att hjälpa människor med låg inkomst till rimlig hyra, istället drivit upp priserna.
tisdag 7 oktober 2008
Bolånekrisen....
...
Detta kan bli det sista blogginlägget ni läser innan världen säckar ihop och går in i ekonomisk dvala. Seriöst, vad är det som håller på att hända?
Tänkte försöka mig på en sammanfattning av vad som har hänt för att se att jag verkligen hänger med i svängarna. Det kvalificerar sig nog även som mitt mest vuxna inlägg.
I USA har det förekommit en hel del "subprime-loans", dvs bostadslån till låntagare med tvivelaktig ekonomisk bakgrund. Yrkepor helt enkelt. Det är dom här lånen som ligger bakom hela världens kris.
Efter IT-krisens kollaps i början av 2000-talet började en tid av stark ekonomisk tillväxt. En tid där räntorna sänktes till rekordlåga nivåer och folk vågade investera och låna istället för att spara. Detta ledde bland annat till stigande bostadspriser. Bankerna insåg att nu när räntan var rekordlåg fanns det utrymme att erbjuda sub-prime loans. Eftersom man lånade ut till personer med erkänt trasslig ekonomi kunde man ta ut höga räntor och således tjäna väldigt bra pengar på mellanskillnaden. Utöver hög ränta lades höga administrationsavgifter och engångskostnader till för att ytterligare salta profiten.
De första åren fungerade detta bra för långivarna eftersom räntan var fortsatt låg, ekonomin fortsatte att växa och hurspriserna fortsatte att stiga. Kort och gott, pengarna rullade in till klart högre ränta än normalt. Även låntagarna levde livets glada dagar. Låntagare som hamnade i ekonomiska bekymmer kunde ta ett nytt lån på huset eftersom det stigit markant i värde.
Bankerna, giriga som dom är, ville låna ut ännu mer. För att frigöra kapital till nya lån uppstod en andrahandsmarknad för handel med dessa subprime-loans. Förpackade som sunda investeringsalternativ fick man kreditvärderingsinstitut att bedöma den här investeringstypen med hög kredit-rating. Tack vare detta spreds ägandet av alla subprime-loans således till banker, investerare och fondbolag runtom i världen.
I slutet av 2004 växte den amerikanska ekonomin så fort att centralbanken började höja räntan för att förhindra inflation. Totalt höjdes räntan från 1% till cirka 5% fram till början av 2007. Detta fick tydliga effekter.
- Färre människor hade råd att låna till husköp. Dom som hade råd kunde ändå inte låna lika stora belopp som när räntan var rekordlåg.
- Köptrycket på fastighetsmarknaden minskade kraftigt och fastighetspriserna som under flera år gått stadigt uppåt började istället att falla.
- Detta slog hårdast mot subprime-lånen, folket med betalningsanmärkningar och låga inkomster. Finansiella kriser kunde inte längre lösas med nya lån eftersom huset inte längre steg i värde. Många var tvungen att ställa in betalningarna och se sina hus omhändertas av banken.
Flera banker som specialiserade sig på subprime-lån gick i konkurs med dunder och brak. Alla som investerat i subprime-lån var tvungen att inse att lånen inte var värd i närheten av vad dom värderats till. Tack vare andrahandsmarknader stod finansiella institut runtom världen med gigantiska bekymmer och det som verkade vara en bra investering ett par år tidigare framstod nu som högst osäkert.
När banker börjar tvivla på värdet av sina tillgångar uppstår en osäkerhet. Osäkerhet är aldrig bra på finansmarknader och leder till panik och paranoja. Bankerna börjar höja sina räntor för att täcka upp för sina dåliga lån. Vanliga, fullt betalningskompetenta låntagare, får problem att hantera sina lånekostnader. Dessutom dämpas investeringslusten och antalet nya lån minskar.
En likviditetskris där banker inte litar på varandra tillräckligt för att låna ut till rimlig ränta har uppstått. Även de största bankerna i världen innefattas. Banker brukar normalt kortsiktigt låna pengar mellan varandra på en internbankmarknad för att lösa kortsiktiga utgifter.
Normalt anses banker kreditvärdiga och eftersom lånen dem emellan är kortsiktiga brukar räntan på internbankmarknader vara låg. Räntan på den här typen av interna lån har ökat jättemycket på grund av osäkerheten. Ingen vet hur drabbad konkurrenten kommer bli av den här bolånekrisen. Centralbankerna runtom världen har därför gått in och pumpat in nya pengar på marknaderna för att öka likviditeten och förhindra en jättekris.
Börsen har påverkats av denna djupa kris och har gått som ett jättesänke hela 2008. Den ökade räntan gör att det blir mer lönsamt att spara istället för att låna, investera eller placera pengar i värdepapper. Nu när alla världens banker blivit indragen i krisen på allvar har den verkliga paniken uppstått. Ett klassiskt trick när man är i jätteknipa är att sälja av sina utländska investeringar, återvända hem och rida ut stormen. Tänk er nu att massivs med banker och stora företag runtom i världen planerar att göra precis samma sak. Ett massivt säljtryck sprider sig på alla börser och till följd av detta sjunker aktiepriserna som en sten. När alla vill sälja behöver ingen betala dyrt. Om det ens finns några köpare. Därav gårdagens ras med dryga 7% på stockholmsbörsen. I andra europeiska länder rasade det upp mot 11%. Blir intressant att se hur dagen utvecklar sig. Det brukar ofta bli rekyler. Ett säljtryck likt det som uppstått nu leder till en snöbollseffekt där irrationellt agerande är nyckelordet. Därför finns det också investerare som med frigjort kapital väntar på chansen att göra ett snabbt klipp. Köpa innan rekylen, låta marknaden dra upp ett litet köptryck, och sedan sälja av innan hela världens misstro tynger ner även den största optimist.
Jag ser nu att stockholmsbörsen fortsatt backa någon procent. Man undrar hur djupt det här kommer att gå. Jag menar, är det normalt att Islands statsminister går ut och säger att man kanske går i konkurs. Det hör inte till vanligheterna att hela länder brakar samman. Åtminstone inte i västvärlden. Tydligen skulle dom stackars valfångarna få låna 39 miljarder dollar i ett krislån från Ryssland.
söndag 5 oktober 2008
Regnig världsmästare
...
Fy fan...
Idag fick vi för andra året i rad en engelsk världsmästare i biljard. Darren Appleton heter han som tar titeln från sin landsman Darryl Peach.
Jag ogillar engelsmän generellt. Tycker dom är genuint otrevliga (inte alla) plus att dom är fräkniga och jävliga. Dessutom skränar dom allt som oftast supportersånger. Helt enkelt tar dom för mycket plats.
När det kommer till biljard gillar jag inte den engelska 8-ball bakgrunden. Många har börjat spela på små barbord på den lokala puben. Resten kommer från en snooker-bakgrund. Hursomhelst, ingen av dessa bakgrunder ska räcka till några vm-titlar.
Killen som kom tvåa, Wu Chia-Ching, är tidernas underbarn och borde plockat hem den här tävlingen. Inte för att jag heller stormtrivs med taiwaneser i rampljuset. Det beror inte på konstig bakgrund eller så, utan snarare på att dom aldrig visar några känslor och därmed tar bort en stor del av nöjet för tittaren.
Jaja grattis England. Lite öl det ska flöda på hans lokala pub, dagen till ära.
Drilling
...
Gud hjälpe mig.....
Nu är det någon som bestämt sig för att borra sönder hela kvarteret. Måtte detta hemska oväsen ta slut kvickt. Söndagar ska ägnas åt själavård, godisätning och pokerturneringar. Ingen tar fram stora borren och försöker göra en åker av parketten i vardagsrummet. Förutom min granne då förstås.
Det kan bli att jag gör det gamla filmtricket. Stoppar hundbajs i en påse, tänder på och sedan ringer på dörrklockan. När han ser en brinnande påse kan ni själva räkan ut vad som händer.
Läste en rolig sak på en pokerblogg, där han beskriver en polare och hans otur:
I got to my table to find out I was playing with my good friend Brian (used2bgood). I've been playing online with Brian since 2003, and he was actually the first kid I know to make it to the 25/50nlhe games on UB when they first opened up. He's a true grinder, I often call him Paul because he reminds me of a Paul Wasicka type. He's also notorious for running hilariously bad at the most inopportune times, for example, in a WPT event when folded to him on the button, he shoved QQ w/30 bb's (lol) because it was the money bubble and he NEEDED to cash in the event otherwise he'd have less than $1000 to his name. The tightest player at the table INSTA called with AA and he went out 1 out of the money. Some old guy immediately jumped out of his seat a few tables over and screamed "OH MY GOD I MADE THE MONEY, I FOLDED DOWN TO 300 CHIPS AND I MADE THE MONEY!!!!" I could go on about used2bgood stories but that one just came to mind for some reason.
Sober saturday
...
Idag har det inte hänt mycket alls. Jag är stolt nykter sedan 2 veckor tillbaka och planerar att följa den linjen ända till Jesse Brodins 30-års fest den 18:e i Gävle. Då blir det hela racet gissar jag.
Hasse och Gurra (kling och klang) hade tydligen stor föreställning på kasinot i stockholm igår. Gurra vann tydligen sönder ett 20-20 dealers bord. Sprit var en del av framgångsreceptet och roulette-bord o annat till trots kom dom tydligen därifrån med ett rejält plus.
Idag blev det därför ännu större flaska och det återstår väl att se om plusset omsätts eller hur det blir. Det sista jag hörde av Rille var att Gurra var på privatspel med Kjestrup, Frej o dom andra dårarna. Det skulle tydligen spelas 25-25 dealers. Mitt antagande är att Gurra imorgon antingen har mer än 100.000 kr eller noll. Det är nämligen så det kan bli när man spelar med spelförstörda människor. Insatserna kommer gradvis att ökas, liksom intaget av alkohol. Framåt lunch imorgon vet vi väl svaret. Hoppas det blir ett jätteplus så man kan sträcka fram händerna formade som en tratt och få ett bidrag.
Bommen ringde förut och han skulle tydligen på cc i stockholm. Vet inte om folket där är redo för en turklubba av hans magnitud. Att se någon floppa triss åtta gånger i rad är rätt shockerande första gången man ser det. Han hade med sig en lagkompis och sa att han kanske skulle dricka, polaren kunde nämligen köra isåfall. Undrar vilket odds det står i att det blev drickning? 1,02 gissar jag. Det som är emot är att han bryter båda handlederna och inte kan dricka för egen maskin eller att han blir stucken inuti halsen av 100 bålgetingar och därmed täpper till svalget.
lördag 4 oktober 2008
Sannex och shake your booty....
...
Satt hemma och hade jättetråkigt då Tony ringde och frågade om jag ville hänga med och äta. Vi bestämde att jag skulle hämta upp honom. Eftersom jag blev klar före honom åkte jag ner på biljarden och spelade några upplägg. Efter en stund ringde Tony och meddelade att jag kunde hämta honom bakom Espan. Väl där kommer törstpälsen utramlandes med en öl i näven. Efter vidare snokning kröp det fram att han fått i sig ett par groggar hemma. Detta hade han inte upplyst om innan, och om jag hade vetat det hade nog måltiden blivit inställd.
Det bara lös "KASINO" i pannan på honom så när jag frågade om var vi skulle äta lät han mig bestämma. Jops föreslog jag, vilket han godtog, och bilen styrdes dit. Utanför stod det flera personer och rökte plus att det verkade vara ganska mycket folk inne också. Tony drog upp sitt Veto och påstod att jag kunde välja vilken annan restaurang som helst i hela stan, han kunde inte bry sig mindre. Han är slug ibland eftersom han vet att jag inte gillar maten någon annanstans i stan. Förutom på Oscar då, men eftersom jag inte ska dricka vill jag inte sticka in näbben dit.
Precis som han antagligen förutspått blev det till att åka ner på kasinot och äta en räkmacka. Det var inte så mycket folk där. Sannex spelade i källaren och jag tror inte att det var mer än 15.000 inlösta. Det gick med nöd och näppa att andas. Tony beställde ett glas rosé och en fernet och sa att vi var tvungen att vänta tills han druckit upp eftersom räkmacka måste inmundigas med Coca-cola till. Nämnde att jag inte ens kom ihåg när jag åt senast, vilket inte hjälpte det minsta.
Det blev till att titta på när alla maskinproffs med känsla, våld och svordomar försökte skaka poletter ur apparaterna. Montell, Donald och Madde dök upp. Himla kul, flög på en Level Menthol tack vare det. Tror inte Montells fiskelycka var så god men han är ju trots allt stor-chef så han har råd att elda lite.
Jesse Brodin med familj och jobb var även i stan. Så snart Malin lämnat arenan sågs Jesse småspela lite på olika maskiner (läs samma maskin). Blev väl lite back för honom oxå innan det var klart. Även han har gott om poletter och när man är på besök i norrlands-metropolen ska det väl kosta lite.
De flesta legenderna i stan är bortresta. Vissa till kriteriet på Solvalla men den stora massan till Härnösand. Svenssons har premiär där idag och det var tydligen chartrade bussar som transporterade Sundsvalls törstigaste dit upp. Träffade Elfner på City Café i morse och han lät meddela att han o Goffa minsann skulle dit. Hoppas att Decker var där och förgyllde tillvaron oxå. Man skulle vilja se hur folket i den bussen ser ut framåt 04:00 när hemresan avgår. Undra hur mycket man skulle vilja ha betalt för att vara busschaufför? Kanske 200.000 kronor. Tänk er själva när några spyr, några skriker och gapar, ett par stycken ska bråka, några ska prata och spotta saliv på han som kör bussen och några är på jakt efter kortlek samt växel på olika sedlar. Vilken kakafoni.
Stora grattis till Rille som kom 2:a i Boss Medias €25k garanti och kunde casha in dryga €5.000. Det är nästan den första medgången jag hört talats om i min bekantskapskrets på ett bra tag. Kanske vänder detta lyckan för oss allihopa. För det behövs en snar vändning om inte den här skutan ska gå på lång-grund.
Läste i Jonas blogg att han precis sett Lord of War, vilken gick på svt kl 22:00. Den hade jag tänkt se men kasinot kom emellan. Hursomhelst, grymt bra film. Älskar Nicolas Cage's rollprestation samt den härligt berättande rösten. Att den sedan är baserad på en sann händelse får en verkligen att fundera över hur den här världen egentligen mår.
Nu ska jag fila på min CV vad det verkar....
God kväll....
Satt hemma och hade jättetråkigt då Tony ringde och frågade om jag ville hänga med och äta. Vi bestämde att jag skulle hämta upp honom. Eftersom jag blev klar före honom åkte jag ner på biljarden och spelade några upplägg. Efter en stund ringde Tony och meddelade att jag kunde hämta honom bakom Espan. Väl där kommer törstpälsen utramlandes med en öl i näven. Efter vidare snokning kröp det fram att han fått i sig ett par groggar hemma. Detta hade han inte upplyst om innan, och om jag hade vetat det hade nog måltiden blivit inställd.
Det bara lös "KASINO" i pannan på honom så när jag frågade om var vi skulle äta lät han mig bestämma. Jops föreslog jag, vilket han godtog, och bilen styrdes dit. Utanför stod det flera personer och rökte plus att det verkade vara ganska mycket folk inne också. Tony drog upp sitt Veto och påstod att jag kunde välja vilken annan restaurang som helst i hela stan, han kunde inte bry sig mindre. Han är slug ibland eftersom han vet att jag inte gillar maten någon annanstans i stan. Förutom på Oscar då, men eftersom jag inte ska dricka vill jag inte sticka in näbben dit.
Precis som han antagligen förutspått blev det till att åka ner på kasinot och äta en räkmacka. Det var inte så mycket folk där. Sannex spelade i källaren och jag tror inte att det var mer än 15.000 inlösta. Det gick med nöd och näppa att andas. Tony beställde ett glas rosé och en fernet och sa att vi var tvungen att vänta tills han druckit upp eftersom räkmacka måste inmundigas med Coca-cola till. Nämnde att jag inte ens kom ihåg när jag åt senast, vilket inte hjälpte det minsta.
Det blev till att titta på när alla maskinproffs med känsla, våld och svordomar försökte skaka poletter ur apparaterna. Montell, Donald och Madde dök upp. Himla kul, flög på en Level Menthol tack vare det. Tror inte Montells fiskelycka var så god men han är ju trots allt stor-chef så han har råd att elda lite.
Jesse Brodin med familj och jobb var även i stan. Så snart Malin lämnat arenan sågs Jesse småspela lite på olika maskiner (läs samma maskin). Blev väl lite back för honom oxå innan det var klart. Även han har gott om poletter och när man är på besök i norrlands-metropolen ska det väl kosta lite.
De flesta legenderna i stan är bortresta. Vissa till kriteriet på Solvalla men den stora massan till Härnösand. Svenssons har premiär där idag och det var tydligen chartrade bussar som transporterade Sundsvalls törstigaste dit upp. Träffade Elfner på City Café i morse och han lät meddela att han o Goffa minsann skulle dit. Hoppas att Decker var där och förgyllde tillvaron oxå. Man skulle vilja se hur folket i den bussen ser ut framåt 04:00 när hemresan avgår. Undra hur mycket man skulle vilja ha betalt för att vara busschaufför? Kanske 200.000 kronor. Tänk er själva när några spyr, några skriker och gapar, ett par stycken ska bråka, några ska prata och spotta saliv på han som kör bussen och några är på jakt efter kortlek samt växel på olika sedlar. Vilken kakafoni.
Stora grattis till Rille som kom 2:a i Boss Medias €25k garanti och kunde casha in dryga €5.000. Det är nästan den första medgången jag hört talats om i min bekantskapskrets på ett bra tag. Kanske vänder detta lyckan för oss allihopa. För det behövs en snar vändning om inte den här skutan ska gå på lång-grund.
Läste i Jonas blogg att han precis sett Lord of War, vilken gick på svt kl 22:00. Den hade jag tänkt se men kasinot kom emellan. Hursomhelst, grymt bra film. Älskar Nicolas Cage's rollprestation samt den härligt berättande rösten. Att den sedan är baserad på en sann händelse får en verkligen att fundera över hur den här världen egentligen mår.
Nu ska jag fila på min CV vad det verkar....
God kväll....
torsdag 2 oktober 2008
Sluta regna någon jävla gång då
...
Det verkar som om högre makter beslutat att Sundsvall ska regna bort. I snart ett dygn tycker jag det smattrat på fönsterbläcket. Vad är meningen med detta? Att det ska bli ytterligare en vattenskada i pokerlokalen kanske.
För övrigt var jag ner där i går kväll på jakt efter min dammsugare. Sist vi städade där tog jag med den ner dit. Den gamla vi hade innan var inte särskilt bra på huvuduppgiften, att suga upp damm.
Självklart syntes inte ett spår av min fina gula snabeldrake. Det har totalt försvunnit 3 saker. Dammsugaren, mina favvo-jeans och mitt skärp. Turligt utfall. Mirakulöst nog är mitt Xbox 360 inte bortplockat. Men det kanske bara är en tidsfråga. Med lite tur har dom stashat undan grejorna i ett annat förråd. Vet att tjejen på fastighetsbolaget mumlade något om ett extra förråd.
Här är dealen med mitt jobbsökeri. Har precis hittat ett ledigt jobb som passar min utbildning och bakgrung ypperligt. Det ska jag söka så snart jag omformulerat min CV, vilket inte är det enklaste. Att ha ett svart hål på 3,5 år är ingenting en potentiell arbetsgivare ser som en styrka. Därför gäller det att antingen ljuga ihop en annan historia kring den tiden, eller berätta sanningen och försöka få till en twist som får det att låta mindre negativt.
Jag brukar vara bra på sannolikheter. Så länge det är en kille som sköter rekryteringen skulle jag estimera chanserna till 50% att han ser det som en positiv erfarenhet, givet att jag kommer till en intervju. Är det en tjej sjunker chanserna drastiskt ner mot kanske 15%. En bra dag.
Om jag inte får det här jobbet eller något annat, mindre intressant jobb snarast vet jag inte vad jag ska göra. Eftersom biljardhalls-planerna antagligen inte kommer hända så länge allting känns värdelöst måste nog dessa läggas på is ett tag. Jag lovade mig själv igår att jag ska sälja allt jag äger och åka på en lång resa. Detta skulle oxå skrivas i bloggen för att "tvinga" mig själv till att ta ett beslut jag tror kan vara bra för mig själv. Jag är nämligen, precis som många andra, ganska dålig på att verkligen få saker att hända.
Även fast Sundsvall är en av världens tråkigaste städer har jag alltid trivts här. Det är tryggt. Man vet vilka de flesta är etc. Problemet är att det under de senaste 2 åren praktiskt taget inte hänt någonting som tagit mig vidare i livet eller utvecklat mig som person. Jag känner jag mig fast i gamla banor och jag tror att det bästa sättet att bryta det negativa är att göra något totalt nytt. Detta kan delvis bero på enformig sysselsättning. Men Sundsvall finns kvar (såvida inte det regnar bort) och av alla människor jag känner som flyttat från stan verkar ingen ångra sig. Man hör nästan bara fördelar. Ingen vill erkänna att man misslyckas så allt man hör är såklart inte sant. Men jag gillar ändå tanken på att prova något nytt. Gärna i ett annat land. Antagligen USA, även fast det lika gärna kan te sig uttryck i en volontärarbetes-resa till Afrika eller Asien.
Flera stycken jag känner har skapat en ny tillvaro i andra länder. Tar man bara första steget har man allt att vinna. Så om jag inte får något jobb lite pronto svär jag en jävla ed att komma bort härifrån. Det är nog det bästa som kan hända mig oxå. Möta nya utmaningar och förhoppningsvis hitta en större mening till att kliva upp varje morgon.
Jag sa till Hasse och Tony igår att det som just nu känns tristast att lämna ifall jag åker någonstans är seriespelet och rankingstegen på squashen. Egentligen är inte en fånig racketsport särskilt viktig, men innerst inne känns det som att det är det enda som går bra, utvecklar mig samt skänker glädje. Detta tragiska faktum borde göra att jag åker direkt.
Det verkar som om högre makter beslutat att Sundsvall ska regna bort. I snart ett dygn tycker jag det smattrat på fönsterbläcket. Vad är meningen med detta? Att det ska bli ytterligare en vattenskada i pokerlokalen kanske.
För övrigt var jag ner där i går kväll på jakt efter min dammsugare. Sist vi städade där tog jag med den ner dit. Den gamla vi hade innan var inte särskilt bra på huvuduppgiften, att suga upp damm.
Självklart syntes inte ett spår av min fina gula snabeldrake. Det har totalt försvunnit 3 saker. Dammsugaren, mina favvo-jeans och mitt skärp. Turligt utfall. Mirakulöst nog är mitt Xbox 360 inte bortplockat. Men det kanske bara är en tidsfråga. Med lite tur har dom stashat undan grejorna i ett annat förråd. Vet att tjejen på fastighetsbolaget mumlade något om ett extra förråd.
Här är dealen med mitt jobbsökeri. Har precis hittat ett ledigt jobb som passar min utbildning och bakgrung ypperligt. Det ska jag söka så snart jag omformulerat min CV, vilket inte är det enklaste. Att ha ett svart hål på 3,5 år är ingenting en potentiell arbetsgivare ser som en styrka. Därför gäller det att antingen ljuga ihop en annan historia kring den tiden, eller berätta sanningen och försöka få till en twist som får det att låta mindre negativt.
Jag brukar vara bra på sannolikheter. Så länge det är en kille som sköter rekryteringen skulle jag estimera chanserna till 50% att han ser det som en positiv erfarenhet, givet att jag kommer till en intervju. Är det en tjej sjunker chanserna drastiskt ner mot kanske 15%. En bra dag.
Om jag inte får det här jobbet eller något annat, mindre intressant jobb snarast vet jag inte vad jag ska göra. Eftersom biljardhalls-planerna antagligen inte kommer hända så länge allting känns värdelöst måste nog dessa läggas på is ett tag. Jag lovade mig själv igår att jag ska sälja allt jag äger och åka på en lång resa. Detta skulle oxå skrivas i bloggen för att "tvinga" mig själv till att ta ett beslut jag tror kan vara bra för mig själv. Jag är nämligen, precis som många andra, ganska dålig på att verkligen få saker att hända.
Även fast Sundsvall är en av världens tråkigaste städer har jag alltid trivts här. Det är tryggt. Man vet vilka de flesta är etc. Problemet är att det under de senaste 2 åren praktiskt taget inte hänt någonting som tagit mig vidare i livet eller utvecklat mig som person. Jag känner jag mig fast i gamla banor och jag tror att det bästa sättet att bryta det negativa är att göra något totalt nytt. Detta kan delvis bero på enformig sysselsättning. Men Sundsvall finns kvar (såvida inte det regnar bort) och av alla människor jag känner som flyttat från stan verkar ingen ångra sig. Man hör nästan bara fördelar. Ingen vill erkänna att man misslyckas så allt man hör är såklart inte sant. Men jag gillar ändå tanken på att prova något nytt. Gärna i ett annat land. Antagligen USA, även fast det lika gärna kan te sig uttryck i en volontärarbetes-resa till Afrika eller Asien.
Flera stycken jag känner har skapat en ny tillvaro i andra länder. Tar man bara första steget har man allt att vinna. Så om jag inte får något jobb lite pronto svär jag en jävla ed att komma bort härifrån. Det är nog det bästa som kan hända mig oxå. Möta nya utmaningar och förhoppningsvis hitta en större mening till att kliva upp varje morgon.
Jag sa till Hasse och Tony igår att det som just nu känns tristast att lämna ifall jag åker någonstans är seriespelet och rankingstegen på squashen. Egentligen är inte en fånig racketsport särskilt viktig, men innerst inne känns det som att det är det enda som går bra, utvecklar mig samt skänker glädje. Detta tragiska faktum borde göra att jag åker direkt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)